I dunkel skog

Kådig granstam, Uggleskogen, Hirvensalo 18.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Den här granstammen har jag passerat i åratal, med min vovve. Först nu stannade jag upp och lyfte kameran.
Av någon anledning producerar stammen kåda som ger den mörka barken en grafiskt spännande yta. Tydligen har trädet någon skada högre upp.

Igen en mulen dag; det är inte många soldagar i september i år. Tyvärr. Och september som brukar vara en sån ljus och mysig höstmånad.

Träffade på en nötkråka i en annan skogsbacke i kväll; kan inte erinra mig att jag tidigare skulle ha sett den fågeln i dessa hembackar. Hade ingen kikare med och kunde inte se om det var den skandinaviska nominatrasen eller den sibiriska smalnäbbade nötkråkan. 

Hörde ännu sträckande trädpiplärkor, snart är de borta. De övervintrar söder om Sahara (jag har en gång i februari sett dem i skogarna i West Kilimanjaro).

Krutröken ligger tät

Slaget i Oravais 14.9.1808 - demonstrationen 2008. Foto: Håkan Eklund.

"Två ödesdagar 1808" som under veckoslutet arrangerades i Nykarleby (Slaget vid Jutas 13.9.1808) och i Oravais (Slaget i Oravais 14.9.1808) var ståtliga historialektioner. Dessutom intressanta att fotografera. Dessa drabbningar kom att för evigt förändra Sveriges och Finlands geografi och sex-sjuhundraåriga gemensamma histora. 

Vid Jutas besegrade von Döbeln och hans mannar en rysk avdelning under Kosatchovskij och säkrade därmed reträttvägen norrut. I Oravais ledde Adlercreutz en svensk-finsk styrka på 5500 man mot 6000-7000 ryssar ledda av Kulnev och Demidov. Skulle Adlercreutz ha haft mera is i hatten och hållit sina mannar i de fina positionerna de hade i bergskanten nordost om fjärdsängarna (Oravaisfjärden kommer in här), hade de klarat ryssarna galant. Men han skickade ut sina trupper över de sanka ängarna och jagade ryssarna in i skogen - där utvilade nya ryska trupper kom emot ...

Följande vinter tog ryssarna Västerbotten, kom till Roslagen över Ålands hav - och satte det svenska riket i gungning. Egentligen krävde ryssarna att den nya gränsen skulle gå längs Kalix älv, då skulle Finland vara betydligt större idag :-), men vid slutet av fredsförhandlingarna blev kompromissen Torne och Muonio älvar. 

Se där hur ödets nycker kunde ha förändrat mycket; nationalstatsgränser är resultat av krig och politik - inte av språk eller annat.

Hela Europa är fullt av just sådana gränser.

Carl Bildt vid slagfältet

Två ministrar i Oravais (Österbotten, Finland). 14.9.2008. 
Foto: Håkan Eklund.

Utrikesminsiter Carl Bildt (Sverige) och Integrations- och Europaminister Astrid Thors (Finland) på väg upp till minnesmärket över slaget. Oravaisbor i tidsenlig 1800-tals uniform skyldrar gevär, medlemmar i Kongl. Österbottens Regementes Lif Compagnie.

I går var det exakt 200 år sen Slaget i Oravais som var den sista stora drabbningen mellan Sverige och Ryssland i det s.k. Finska kriget (också kallat "1808-09 års krig"). Som bekant förlorade den svensk-finska armén slaget, delvis pga dålig strategi, och en lång reträtt norrut startade. Nu med facit i hand var detta ingen katastrof för Finland på lång sikt, ryssarna gav oss stor rörelsefrihet (autonom stat i kejsarriket 1809-1917). Sen förklarade vi oss självständiga när bolsjevikerna tog makten i Ryssland 1917-18 - men det är en lång historia.

I helgen har det varit stort pådrag ute på slagfältet med traditionstrupper från Sverige, Finland och Ryssland som visuellt demonstrerade slaget medan Martin Hårdstedet från Umeå universitet berättade om "Två Ödesdagar 1808". Publiken uppgick till 6000-7000 personer.

Utrikesminister  Carl Bildts farfars farfars far deltog i kriget (och slaget i Oravais) och blev belönad med tapperhetsmedalj. Minister Astrid Thors pappa är hemma i Oravais.

Det var kul att i två dagar gå omkring med kamera och fotografera en massa intressanta människor, uniformer och gamla vapen. Eftersom jag är född och uppvuxen i Oravais var det förstås givande att vara med om en dylik historisk händelse på hemsoporna. Det lär ta 100 år tills detta uppmärksammas nästa gång; hur många FS-bloggar är kvar då?

Mera information hittas på Oravais Historiska förenings hemsida:
http://www.oravais.fi/vomturism/ohif/

Bilder ur lokaltidningen Vasabladet: http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=27111 samt pdf-fil med information om Finska kriget som publicerats i samarbete med Vasabladet, Österbottens Tidning och Västerbottens-Kuriren: http://81.209.23.68/Newsmedia/PDF/krigsbilagan.pdf

Giftbär i skogen

Liljekonvaljbär i uggleskogen. Hirvensalo 10.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen en dag utan regn; igår formligen öste  det ner. Hela dan.

Känner hur mina bondgener lider med bönderna; här längs sydkusten är det mesta oskördat. Sakta men säkert börjar vetefälten se allt bedrövligare ut. Och nere i "stubben" är det blött; fast det skulle bli bättre väder tar det sin tid innan tunga skördetröskor kan ta sig ut på fälten.

Tog kameran och makron med under hundpromenaden i kväll; dags att återinföra min gamla hund o kamera-strategi. Jag har väl fotograferat så mycket i sommar att det inte känts nödvändigt med fotografering under hundpromenaderna. Men nu skall nog kameran få följa med igen, i ur och skur.

Där liljekonvaljerna blommade så fint under försommaren är det nu rött med bär! Och bladen börjar byta färg (som färgar bildens bakgrund).

Närbildsmotiv blir det aldrig brist på, det är något som jag verkligen gillar. Trots det tråkiga och gråmulna vädret syns det inte på bilden. Ljuset i skogskanten från ett intilliggande vetefält räckte bra för att få lite "naturstudioljus" på de vackra giftbären. Och mulna dagar är förstås ljuset mjukt och fint.

När allt kommer omkring är det ju inte så grått och trist som man skulle kunna tro; det har sina fördelar att syssla med fotografering.

Mönster

Mönsterstudie i Ålandsskogarna, 5.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tog "mina" Artkursister till Åland under vecksolutet där Andy Horner höll fotokurs; en duktig fotolärare och naturfotograf. Under en av utflykterna fick vi som uppgift att dokumentera mönster i växtvärlden; ett av mina bidrag blev detta skogsbräkenblad  i motljus. Det var molnigt och mörkt i skogen, men under en kvart tittade solen fram mellan stammarna, då gällde det att snabbt hitta ett lämpligt motiv.

Det är alltid lika roligt att fotografera när någon har gett en uppgift, ett "uppdrag". Då har man liksom en ram runt det hela, det är bara att låta kreativiteten och alla sinnen löpa fritt.