Mysiga polska gränder

Gamla stan i Krakow, 24.7.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Resor som inte är detaljplanerade är de trevligaste. Då ger man en chans till upptäckarglädje och flexibilitet. Vår (två kompispar) Polenvecka  är ett bra exempel.

Det enda planerade var flygbokningen Åbo-Gdansk samt de två första hotellnätterna i Gdansk. Resten fixades vartefter. Ursprungligen hade vi tänkt hyra bil, som vi oftast brukar göra, men trafiken i Gdansk och lusten att ta oss till Warszawa och ända ner till södra Polen (Krakow och Auschwitz) fick oss att tänka om. Alltså åkte vi tåg; billigt, bekvämt, bekymmersfritt och snabbt. Och sen gav det oss möjligheten att i timmar sitta och prata med lokala människor; de flesta under 30 kunde nån slags engelska. Ingen stress med att hitta vägar, platser, parkering etc. att slösa energi på och som oftast blir en grogrund till irritation.

Och vi hade en helt fantastiskt vecka i ett fantastiskt intressant land med en spännande (och tragisk) historia! Vänliga och hjälpsamma människor, härliga kulturmiljöer i stora spännande "Old Town"-områden (Krakows gamla stad tog priset = dit vill vi gärna på nytt). Snyggt och prydligt i urbana miljöer, mysiga uterestauranger med god mat och supertrivsam atmosfär. Samt billigt och gott öl överallt; bland mycket annat. Vi bodde både på hotell (typ familjehotell) och hostel. Helt underbara.

När vi en regnig eftermiddag kom ner till Krakow gick vi och pratade med Hostel Info ungdomar (i synliga gula T-skjortor) vid järnvägsstationen och de fixade t.o.m. gratis taxi till ett hostel (ingick i deras businesskoncept); enkelt, billigt och bekvämt. Sen bodde vi två nätter i ett universitetsinternat där hostelpersonalen hade flera minitaxikoncept med guidade turer på programmet, bl.a. Auschwitz och saltgruvan i Wieliczka - som vi båda uppskattade att besöka.

När vi kom tillbaka till Gdansk på fredagkvällen var de flesta hotell bokade (mässa/marknad i stan). Då gick vi till Maciej Krainski (som vi lärt känna i början av veckan) nere i sin lilla mysiga restaurang Der Butt inte långt från järnvägsstationen - hade igen en intressant pratstund med honom. I ett huj hade han fixat både varm soppa, kallt öl och hotell logi i ett litet trevligt samhälle strax utanför stan

Till Polen reser vi gära på nytt (direktflyg från Åbo till Gdansk som tar 1h 15 min/lågprisflyg med hög standard). Redan hamnstaden Gdansk och  badorten Sopot är värda ett besök; de har massor av spännande miljöer på nära håll.

Birkenau eller Auschwitz II

Vakttornen runt dödslägret Birkenau, 24.7.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hösten 1941 anlände 10 000 ryska krigsfångar till Auschwitz. De sattes genast i  arbete med att bygga ett nytt och större koncentrationsläger en bit bort från Auschwitz. Följande vår fanns några hundra kvar, resten hade dött av svält, sjukdomar och umbäranden. I boken "Auschwitz - The Nazis & The Final Solution" av Laurence Rees (valdes till "History Book of the Year - British Book Award 2006" finns hemska berättelser från detta läger. Det är så att håret reser sig på huvudet.

Sammanlagt dödades 1,1 miljoner människor i Auschwitz och Birkenau under 4 1/2 år (1940-45) under de mest förnedrande omständigheter. Ett sammandrag finns dokumenterat i boken som nämns ovan.

Det krävs ryggrad och nerver att läsa den. Helt enkelt ofattbart att förstå att människor kan förvandlas till sådana sadistiska monster. Och motsvarande (om än  i mindre skala) fortsätter än i dag i många delar av världen ...

Auschwitz

Fängelsekällaren i Block 11, Auschwitz, Polen. 24.7.2008. Foto:  Håkan Eklund.

Helt oplanerat åkte vi (jag, fru A och ett kompispar) en regnig dag i förra veckan med tåg från Warszawa till Krakow och sen med buss till Auschwitz. Det blev en minnesvärd dag; halvmörkt med hällande regn utgjorde ett alldeles lämpligt väder för fotografering i denna dödens dal (Auschwitz-Birkenau). Det blev massor med gripande berättelser som vår duktiga guide presenterade under en 3 timmars rundvandring. Rekommenderas. Här blir man minsann påmind om hur bra vi har det - och ändå gnäller vi ...

Eftersom jag läst en hel del krigshistoria var det värdefullt att på ort och ställe bevittna stället där så många oskyldiga och olyckliga själar under de mest grymma förhållanden blivit dödade av nazisterna.

Bilden ovan är tagen nere i fängelsehålan i Block 11 där fångar torterats, satts att svälta ihjäl, tvingats stå i trånga s.k. ståceller och mycket annat. Här dödades också de första fångarna genom ihjälgasning i september 1941.

Medan lägerkommendanten Höss var på resa kom vicekommendanten Fritzsch på idén att använda insektmedlet Zyklon B för att döda ryska krigsfångar. I en cell i ändan av denna korridor (bilden) stängdes ryssarna in och insektmedlet hälldes in genom en lucka - och ett nytt sätt att ta livet av fångar var uppfunnet.  När Höss återvände och fick höra om experimentet blev han mycket glad; sen byggdes de riktiga gaskamrarna för massutrotning av judar ...

Utanför denna byggnad fanns dödsväggen; mot den ställde alla upp som arkebuserades.

Vi såg också galgen där lägerkommendanten Rudolf Höss hängdes efter kriget ...

Nattaktiviteter

Oravaisfjärden strax innan midnatt, 17 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det har varit några hektiska dygn, ockå utan "Case Muminvärlden".

Hade en gammal biståndsprojektkollega på besök på onsdagen, en kille som jag inte träffat på tio år. "Nice to catch up" med nyheter från den fronten och höra vart alla gamla projektkolleger tagit vägen. De flesta är med i svängen fortfarande, runt om i världen.

Efter den grilleftermiddagen på uteterassen körde jag rakan vägen upp till Österbotten, anlände till Oravais vid midnatt och fick se en härlig natthimmel över Bottenvikens vatten. När man kör den tråkiga "riksåttan" norrut från Åbo är det först efter 4,5 h körning,  i Oravais, där havet möter för en kort stund.

Hade Amerikafrämmande på stugan i går eftermiddag, Kathie Eklund kom från Texas för att kolla in stället där hennes farfar var född, och det är just på det gårdstunet där jag har mitt fritidshus. Det blev en gemytlig eftermiddag med tjocka släkten, alla med rötter (från farfars/morfars nivån) just här. Efter festen körde jag ner till Åbo, kom hem klockan nollfyra idag på morgon. Det var en mardrömskörning, kämpade mot sömnen vid 03-tiden - men hittade ett nattöppetställe och fick en kopp kaffe. Sen gick den fjärde och sista körtimmen bättre.

Mitt "Öppna brev" till Muminvärlden publicerades i lokaltidningen i går, och har skapat en hel del rotation där "lögnens och rädslans samhällskrafter" har visat upp sig. Återkommer till det senare.

Öppet "Muminbrev"

Barnfamiljer vandrar ut till Muminön, Nådendal - och jag tar dottern Arlana till sin första jobbdag ute på ön - som slutade skandalöst.
14 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Här en liten uppdatering av "Case Muminvärlden"

Efter att en kvällstidning kontaktat Mumindalen i detta ärende, var de kvicka att via bemannningsföretaget erbjuda Arlana ett nytt jobb där, bara för att "slippa undan kritik", dvs. att tysta ner det hela. Typiskt. Men dottern Arlana ville inte gå tillbaka till ett ställe där de skötte så dåligt om sin personal.

Eftersom ägaren Dennis Livson slog luren i örat på mig igår, har jag idag skickat ett  "öppet brev" till två dagstidningar, Åbo Underrättelser och Hufvudsstadsblandet.

Det skulle vara viktigt att sånt här debatteras, idag när arbetsplatser allt mer hyr sitt folk från s.k. bemanningsföretag (som juridiskt är arb.givare) som ger dem fria händer att  "handskas" med sina jobbare på ett mycket hänsynslöst sätt. Det finns massor med desillusionerade ungdomar som kan intyga detta (en känd mobiltelefonstillverkare är ett exempel på en dylik exploaterande jobbplats ...). Och i ett rädslans
samhälle är alla bara  tysta; är vårt öppna västerländska samhälle inne på den "kinesiska vägen"?

Detta skickade jag till tidningarna:

Öppet brev till Dennis Livson/Muminvärlden

Eftersom du "slog telefonluren" i örat på mig igår, och inte ville lyssna på min fråga, gör jag den skriftlig.

Frågan till dig Dennis Livson är följande: har du gett tillstånd till förmännen på din Muminö att ge sparken till unga anställda som är kissnödiga, eller handlade Hanna Ylinen på eget bevåg? Vet Hanna Ylinen något om vilka hälsorisker hon utsätter sina "underlydande" för om de inte ens har rätt att gå på toa?

Bakgrunden till frågan är denna: Min dotter Arlana Eklund ville göra något nyttigt under sin korta semester och kontaktade bemanningsföretaget Optiam i Åbo om frågade om de hade något att erbjuda. Häromdan ringde de upp och frågade om hon vill jobba tre veckor på Muminön i Nådendal. Trots att lönen bara var drygt sex euro
i timmen hakade hon på. Eftersom hon alltid älskat Mumin och Muminvärlden tyckte hon att det
var jättekul att få jobba där en tid. Verkligheten visade på en helt annan värld.

Andra dagen i jobb, ensam på sin arbetsstation, blev hon kissnödig under förmiddagen - men hade inga kollegor i närheten, hade ingen hon kände eller kunde kontakta på ön och hade inget telefonnummer till någon. Klockan elva ringde hon mamma och frågade vad hon skulle ta sig till, att hon håller på att "spricka" men att hon inte kan lämna kassa och varor utan tillsyn. Mamma A ringde till bemanningsföretaget Optiam, som lovade kontakta Muminön. Men ingen kom och avlöste Arlana.

Strax innan klockan två på eftermiddagen, efter drygt tre timmar i smärtsam "kissnödsplåga" - kom en avlösare. Hon hann bara komma ut från toan, för att ha sin korta halvtimmes lunchpaus, när hennes förman Hanna Ylinen (en ung tjej) kommer stormande, arg som ett åskmoln "Nyt tämä pelleily loppuu" (ung. nu får det vara slut med det här jönsandet) sade hon, och gav Arlana sparken på direkten. Det var bara för Arlana att ringa efter hemskjuts; hon hann inte ens äta sin medhavda lunch. Hennes Muminidyll är fullständigt krossad ...

Eftersom bemanningsföretaget Optima i detta fall är arbetsgivare, som inte kan ha det operativa ansvaret för behandlingen av sina anställda på ort och ställe, är det väl Muminvärldens moraliska ansvar att se till att de som jobbar där inte "exploateras" på detta förnedrande sätt.

Humanisten Tove Jansson skulle svänga sig i sin grav om hon visste vilket rädslans samhälle dagens snikna och hänsynslösa Muminvärld tycks utgöra.

Håkan Eklund
Pappa till Arlana, tidskriftsredaktör i Åbo