Öppet "Muminbrev"
Barnfamiljer vandrar ut till Muminön, Nådendal - och jag tar dottern Arlana till sin första jobbdag ute på ön - som slutade skandalöst.
14 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.
Här en liten uppdatering av "Case Muminvärlden"
Efter att en kvällstidning kontaktat Mumindalen i detta ärende, var de kvicka att via bemannningsföretaget erbjuda Arlana ett nytt jobb där, bara för att "slippa undan kritik", dvs. att tysta ner det hela. Typiskt. Men dottern Arlana ville inte gå tillbaka till ett ställe där de skötte så dåligt om sin personal.
Eftersom ägaren Dennis Livson slog luren i örat på mig igår, har jag idag skickat ett "öppet brev" till två dagstidningar, Åbo Underrättelser och Hufvudsstadsblandet.
Det skulle vara viktigt att sånt här debatteras, idag när arbetsplatser allt mer hyr sitt folk från s.k. bemanningsföretag (som juridiskt är arb.givare) som ger dem fria händer att "handskas" med sina jobbare på ett mycket hänsynslöst sätt. Det finns massor med desillusionerade ungdomar som kan intyga detta (en känd mobiltelefonstillverkare är ett exempel på en dylik exploaterande jobbplats ...). Och i ett rädslans
samhälle är alla bara tysta; är vårt öppna västerländska samhälle inne på den "kinesiska vägen"?
Detta skickade jag till tidningarna:
Öppet brev till Dennis Livson/Muminvärlden
Eftersom du "slog telefonluren" i örat på mig igår, och inte ville lyssna på min fråga, gör jag den skriftlig.
Frågan till dig Dennis Livson är följande: har du gett tillstånd till förmännen på din Muminö att ge sparken till unga anställda som är kissnödiga, eller handlade Hanna Ylinen på eget bevåg? Vet Hanna Ylinen något om vilka hälsorisker hon utsätter sina "underlydande" för om de inte ens har rätt att gå på toa?
Bakgrunden till frågan är denna: Min dotter Arlana Eklund ville göra något nyttigt under sin korta semester och kontaktade bemanningsföretaget Optiam i Åbo om frågade om de hade något att erbjuda. Häromdan ringde de upp och frågade om hon vill jobba tre veckor på Muminön i Nådendal. Trots att lönen bara var drygt sex euro
i timmen hakade hon på. Eftersom hon alltid älskat Mumin och Muminvärlden tyckte hon att det
var jättekul att få jobba där en tid. Verkligheten visade på en helt annan värld.
Andra dagen i jobb, ensam på sin arbetsstation, blev hon kissnödig under förmiddagen - men hade inga kollegor i närheten, hade ingen hon kände eller kunde kontakta på ön och hade inget telefonnummer till någon. Klockan elva ringde hon mamma och frågade vad hon skulle ta sig till, att hon håller på att "spricka" men att hon inte kan lämna kassa och varor utan tillsyn. Mamma A ringde till bemanningsföretaget Optiam, som lovade kontakta Muminön. Men ingen kom och avlöste Arlana.
Strax innan klockan två på eftermiddagen, efter drygt tre timmar i smärtsam "kissnödsplåga" - kom en avlösare. Hon hann bara komma ut från toan, för att ha sin korta halvtimmes lunchpaus, när hennes förman Hanna Ylinen (en ung tjej) kommer stormande, arg som ett åskmoln "Nyt tämä pelleily loppuu" (ung. nu får det vara slut med det här jönsandet) sade hon, och gav Arlana sparken på direkten. Det var bara för Arlana att ringa efter hemskjuts; hon hann inte ens äta sin medhavda lunch. Hennes Muminidyll är fullständigt krossad ...
Eftersom bemanningsföretaget Optima i detta fall är arbetsgivare, som inte kan ha det operativa ansvaret för behandlingen av sina anställda på ort och ställe, är det väl Muminvärldens moraliska ansvar att se till att de som jobbar där inte "exploateras" på detta förnedrande sätt.
Humanisten Tove Jansson skulle svänga sig i sin grav om hon visste vilket rädslans samhälle dagens snikna och hänsynslösa Muminvärld tycks utgöra.
Håkan Eklund
Pappa till Arlana, tidskriftsredaktör i Åbo
Jag har häpnat många gånger--
Hoppas din dotter repar sig och får tillbaka sin kärlek till figuren Mumin.
Hoppas ditt brev leder till bättre arbetsvillkor samt även till en Hanna mindre i Mumindalen. Jag håller tummarna för det. Och hoppas att ni och er dotter får en bra sommar på andra sätt i alla fall.