Miljoner motiv

Frostlöv vid stranden, Hirvensalo 17.11.2007. 
Foto: Håkan Eklund.

I går morse fanns det miljoner bildmotiv längs hundpromenaden. Frostmorgon (- 5 C) utan snö. Och det mesta i vegetationsväg hade fått en mycket vacker frostkrans; jag kunde ha tagit 1000 bilder - men hunden ville annat. Idag regnade alla dekorationer bort.

Inser också att jag igen måste börja träna på artkännedom; vill fortfarande veta vad jag avbildar. Låter kanske naivt och sekundärt, men för mig är det faktiskt ett irritationsmoment - att inte alltid veta vad som ligger under fötterna. Här torde det vara ett klibbalslöv som ligger i mitten, med bladnerverna exponerade. Det rödaktiga till vänster är möjligen sälg.

Många vanliga och lättigenkännliga växter ser ju lite annorlunda ut på vintern, en utmaning i sig.

En lång historia

I gamla stan i Tallinn, 16.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Den som vandrar i Tallinnns gamla historiska kvarter kan träffa på en sån här skylt, på en kraftig portdörr vid Ruutli (Riddaregatan) 9. Bakom dörren hittas estlandssvenskarnas högborg, en stor fin kyrkosal (som ryssarna använde som boxningssal under ockupationsåren), fina mötesutrymmen, folkhögskolans klassrum och ett antal kontor med koppling till estlandssvenska aktiviteter, bl.a. Estlandssvenskarnas kulturråd.

Senaste fredag var jag med (som medarrangör) på ett seminarium om minoritetsfrågor i byggnaden intill, i Historiska institutet som tillhör Tallinns universitet. Det var ett historiskt seminarium. För första gången kunde det nytillsatta Estlandssvenskarnas kulturråd (Uile Kärk-Remes), i samarbete med Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi (Nina Söderund), samla ihop en massa experter som föreläste/diskuterade kustsvensk kultur längs Östersjökuster - alltså livslevande svenskbygder utanför Sveriges nuvarande gränser. Som de flesta inte vet så mycket om. Dessutom blev det diskussion om många andra minoritsfolk i Europa, mycket intressant. I år fick ju estlandssvenskarna sin kulturautonomi tillbaka, enligt den grundlag som rådde innan ryssarna tog landet under andra världskriget. Tyvärr finns bara spillror kvar av denna unika kultur; de flesta hittas idag i Sverige eller i andra västländer.

Jag gjorde ett temanummer för Skärgård nr 1-2004  (http://www.skargard.fi/) om det estlandssvenska Aiboland och försökte få någon på Åbo Akademi intresserad av samarbete över till vårt broderfolk; nu har de fröna grott - och fredagens seminarium var en stor succé. Vilket värmde mitt hjärta.

Ester, finnar och rikssvenskar (ni i Sverige) har inte alltid förstått sig på dessa gamla kustsvenska kulturer - det krävs massor med information för att "nå fram". Innan ryssarna ockuperade Estland 1944, flydde de flesta estlandssvenskar till Sverige. Efter Estlands självständighet har de fått sina marker tillbaka och många har byggt sig fritidshus i förfädernas gamla hembyar, främst i Nuckö (där jag fågelskådar varje vår och höst).

Men detta är en lång historia. Faktum kvarstår: Estland är mitt favoritland i närregionen, med en fantastisk flora och fauna och en spännande historia.

En värld av detaljer

Frost i gräset, Hirvensalo, Åbo 14.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Egentligen är det fascinerande att titta på omvärlden via kameran. Precis som om en helt ny värld av detaljer plötsligt bara exponerar sig. Som idag. Bara för att jag tog med kameran på hundpromenaden tittade jag på omvärlden med helt andra ögon. På allt det vardagliga som jag passerar varje dag, utan att se. Som vanligt gräs.

Ok, i morse hade vi för första gången i höst minus fem grader i Åbo som gjorde gräset lite mera spännande. Men i alla fall. Utan kamera hade jag inte tittat så noga.

Samtidigt irriterade det en aning att bara snabbt fotografera på fri hand, med en otålig hund som ville vidare ... Med stativ och trådutlösare kunde jag säkert ha tillbringat halva dagen med att söka färgnyanser och former i gräset, om det varit en ledig dag.

Och som pricken på "i", passerade två högljudda sångsvanar rakt över. Stämningsfullt.

Fotobeslut

Vresros (Rosa rugosa) i november. Foto: Håkan Eklund.

Känner att jag måste ta mig i kragen med senhöstfotograferandet, dvs. att besluta mig för att ta minst fem användningsbara bilder per dag. Till exempel. Annars blir det inte av.

Kanske borde jag också utnyttja lunchen för fotografering, det är ju oftast mörkt när man far till jobbet, och mörkt när man kommer hem...

Ibland jobbar jag hemifrån, och under mycket udda tider - och kan nog flexa när det finns fotoljus. Som just nu, när solen nästan tittade fram.

Den här vresrosen fotograferade jag alldeles utanför hemtrappan, ett viktigt vintermatförråd för bl.a. grönfinkar.

Vinnande lag

Från Kompetens 2007 i Åbo. Fr.v. Curre Lindström, Kristina Pusa och Klaus Härö.
Foto: Håkan Eklund.

Jag har tillbringat de två senaste dagarna på ledarskapskonferensen Kompetens 2007 som arrangeras av Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi (min arbetsplats) med Kristina Pusa som primus motor.

Kul att lyssna till erfarna ledare från olika typer av organisationer och företag; idag hade vi bl.a. Curre Lindström och Klaus Härö som föreläsare. Att "Guld-Curre" fortfarande är populär i Finland går inte att ta miste på, han är ju hittills den enda som lyckats leda vårt ishockeylandslag till VM-guld (1995). År 1987 coachade han det svenska landslaget till VM-guld. 

Klaus Härö igen är en ung prisbelönad finlandssvensk filmregissör som bl.a. är känd för långfilmerna Elina (2003), Den bästa av mödrar (2005) och Den nya människan (2007).

Mycket inspirerande att lyssna till deras erfarenheter om konsten att få  till ett vinnande lag.