En lång historia

I gamla stan i Tallinn, 16.11.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Den som vandrar i Tallinnns gamla historiska kvarter kan träffa på en sån här skylt, på en kraftig portdörr vid Ruutli (Riddaregatan) 9. Bakom dörren hittas estlandssvenskarnas högborg, en stor fin kyrkosal (som ryssarna använde som boxningssal under ockupationsåren), fina mötesutrymmen, folkhögskolans klassrum och ett antal kontor med koppling till estlandssvenska aktiviteter, bl.a. Estlandssvenskarnas kulturråd.

Senaste fredag var jag med (som medarrangör) på ett seminarium om minoritetsfrågor i byggnaden intill, i Historiska institutet som tillhör Tallinns universitet. Det var ett historiskt seminarium. För första gången kunde det nytillsatta Estlandssvenskarnas kulturråd (Uile Kärk-Remes), i samarbete med Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi (Nina Söderund), samla ihop en massa experter som föreläste/diskuterade kustsvensk kultur längs Östersjökuster - alltså livslevande svenskbygder utanför Sveriges nuvarande gränser. Som de flesta inte vet så mycket om. Dessutom blev det diskussion om många andra minoritsfolk i Europa, mycket intressant. I år fick ju estlandssvenskarna sin kulturautonomi tillbaka, enligt den grundlag som rådde innan ryssarna tog landet under andra världskriget. Tyvärr finns bara spillror kvar av denna unika kultur; de flesta hittas idag i Sverige eller i andra västländer.

Jag gjorde ett temanummer för Skärgård nr 1-2004  (http://www.skargard.fi/) om det estlandssvenska Aiboland och försökte få någon på Åbo Akademi intresserad av samarbete över till vårt broderfolk; nu har de fröna grott - och fredagens seminarium var en stor succé. Vilket värmde mitt hjärta.

Ester, finnar och rikssvenskar (ni i Sverige) har inte alltid förstått sig på dessa gamla kustsvenska kulturer - det krävs massor med information för att "nå fram". Innan ryssarna ockuperade Estland 1944, flydde de flesta estlandssvenskar till Sverige. Efter Estlands självständighet har de fått sina marker tillbaka och många har byggt sig fritidshus i förfädernas gamla hembyar, främst i Nuckö (där jag fågelskådar varje vår och höst).

Men detta är en lång historia. Faktum kvarstår: Estland är mitt favoritland i närregionen, med en fantastisk flora och fauna och en spännande historia.