Ny bekantskap

Balkangemsrot (Doronicum columnae), Hirvensalo, Åbo 24 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Ok, så har man då lekt "Linnés lärjunge ..." och bläddrat som tusan i Mossbergs 696 sidor tegestenstjocka (och -tunga)  flora, dvs upplagan från 1992 - den nya har troligen ännu fler sidor. Det gäller alltså bibeln "Den nordiska floran" av Lennart Stenberg och Bo Mossberg. I Svenskfinland kallas boken bara för "Mossberg" som förstås syftar på den eminenta växtillustratören Bo Mossberg.

I morse fotograferade jag den vackert gula korgblommiga växten ovan i näktergalssnåret. Det var två ex som växte intill några  brännässlor. Trodde att den skulle vara lätt att artbestämma, men nej. Hur jag än tittade så fick jag inte till det. Dessutom mindes jag inte exakt hur bladen såg ut (borde ha fotograferat dem skilt).

Nu i kväll vandrade jag med vovven tillbaka till växtplatsen, tog tekniskt dokumentära bilder av alla blad "och delar". Och nu har jag den: en växt med det långa och exotiska namnet balkangemsrot. Enligt Mossberg är den "kvarstående efter odling eller förvildad".  En vårblommande flerårig växt med stora gulblommande korgar, som det heter på fackspråk. Växten hör hemma på Balkanhalvön. Hur den hamnat inne i min täta näktergallund "vete tusan ..."

Har gjort sitt

Lönnblommorna har gjort sitt.  Hirvensalo, Åbo 24 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

I veckor har lönnarna (Acer platanoides) lyst upp naturen som gulgröna flammor, när den massiva blomningen har fyllt hela träd. Innan lövsprickningen. Nu har lövverket tätnat och blommorna gjort sitt. Vid regn och hård vind drösar de ner i drivor.

Här fotograferade på locket till en sandlåda (för sandning av infartsväg under vintern) längs min hemgata under hundpromenaden i morse.

Det låter säkert naivt och oproffessionellt att använda hundrastning till "fotosessioner" ...; men nöden har ingen lag. Eftersom jag via mitt jobb är bunden till datorn (inomhus) de flesta vardagar, är hundpromenaderna morgon och kväll rena rama lyxen. När man samtidigt kan gå och spana efter fotomotiv, som egentligen finns på varje meter. Det gäller bara att ha kameran med, och några extra minuter för fotostopp då och då. Det är bättre än ingenting alls. Och alla som äger en labrador vet att det blir gott om stopp, när hunden skall analysera vilka hundar som frekventerat området ... eller själv "skriva" sina doftmejl ...

Men det finns mera "proffessionella" avbrott att se framemot, nästa vecka den här tiden anländer jag till Tromsö, för att gå ombord på en Svalbardskryssare ... (lilla mysiga m/s Stockholm) ... Det blir 3000 km bil Åbo-Tromsö-Åbo + 10 dagar ombord, och 24 h/dygn för fotografering. Datorns hårdskiva bävar ...

Pigtobak

Morgonvåt hästhov (Tussilago farfara), Hirvensalo, Åbo 22 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Tussilagon har gjort sitt för i år. Ett av våra första vårtecknen har blommat ut. Just här där bilden togs finns de i hundratal, i en solvarm glänta omgiven av vass. Med en sjungande gräshoppssångare som granne. Och många sävsångare.

Efter blomnings slut hänger korgarna neråt för en tid, men när frukterna har mognat reser sig stjälken rakt upp (som här), och när den är torr och fin och frukterna är klara för spridning blir den nästan lika rund som en "maskrosboll".

Tidigare användes tussilagon som medicinalväxt och färgväxt. Den var bra mot allt ont som gällde människans kropp. "Bladen rökta som tobak brukas stundom mot hosta hos oss", skrev Carl von Linné. I Skåne kallades tussilagon för "pigtobak". Allt enligt Ingvar Svanbergs utmärkta bok  "Människor och växter" (1998).

Då bröt solen fram

Sol i vattenpöl, Hirvensalo, Åbo 22 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Efter nattens regn doftade naturen fräsch och vårlik under morgonpromenaden med Buddy. Näktergal och rosenfink sjöng, hörde nyanlända grå flugsnappare.

Tog endast med 50 mm, och det kändes som att gå utan utrustning ... piece of cake ... Så härdad blir man av att i normala fall gå med 500 mm + monopod+kikare.

Just när jag passerade en vattenpöl bröt solen fram mellan molnen. Hann se en vacker spegling i pölen, backade och kollade med kameran. Blev svartvitt i färg ... 50 mm, 400 ISO, F 25 och 1/80 sek.

Det lönar sig att alltid ha kameran med. Alltid. Bilderna finns överallt, t.o.m i en liten vattenpöl.

Ertappad i stacken

Spillkråkhona (Dryocopus martius) i myrstack.
Hirvensalo, Åbo 19.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Jag har ett spillkråkrevir inom mitt strövområde här på ön, men har ingen aning om var boträdet är.

I förrgår ertappade jag honan i en myrstack bakom slalombacken. Jag såg att något rörde sig i gräset, det blänkte till av svart och rött. Sen sträcker den på sig - och se, en spillkråka vid matbordet! I en myrstack! De älskar myror ...

Att det är en hona ser man på den lilla röda fläcken. Hannen har hela hjässan röd, ända fram till näbben. Bilden tagen med 500 mm på enbent stativ, F/5,6 ISO 400, 1/2000 sek.

Igen bekräftas regeln: har jag kameran och 500 mm med på hundvandringen är det alltid något oväntat som dyker upp, har jag inte, så brukar jag ångra det - liksom i  morse när jag tog macron med i stället. Och förstås hade jag ett foto objekt som jag missade, en ringduva som inte flög undan innan vi var fem meter ifrån den ... I bra ljus, i bra omgivning ...

Ringduvan är förresten en art som snabbt urbanierats; här i Åbotrakten har den blivigt en stadsfågelart under de senaste 5-6 åren. En utveckling som gått mycket snabbt.