FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

En värld i kaos


Eftermiddag i parkeringshuset. Skansen, Åbo 11.9.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 254/364.

Kan inget annat än tycka synd om flyktingar som förlorat allt i krigens spår. En förlorad generation. Det är barnen som har möjlighet att anpassa sig, lära sig våra språk och vår kultur. De vuxna har förlorat sitt nätverk, sin kultur, trygghet och framtid. Det enda de kan satsa på är barnen.

Jag har pratat med många krigsflyktingar från andra världskriget, i vår omedelbara närhet, och de drömde sig bara tillbaka till sin gamla hemort. Min svärfar flydde ryssarna från Viborg, en stad som han ständigt längtade tillbaka till. Hans far var läkare, och enligt populistpartiet Sannfinnarna (idag ett regeringsparti ...) skulle väl familjen då ha kallats  för välfärdsflyktingar?

Många estlandssvenskar som jag träffat brukar berätta om hur deras föräldrar längtade tillbaka till gården i Aiboland (= det svenskspråkiga Estland, ex. Nuckö, Ormsö). Birgit E som jag då och då träffar ute på Spithamnsudden i Estland (suverän sträckfågellokal) minns hur föräldrarna hela tiden pratade om "tär heim" (där hemma) med sorg i rösten. I Sverige blev de som krigsflyktingar statare på stora gårdar, hemma i Spithamn hade de ägt byns största gård ... som ryssarna schaktade undan för att bygga radarstationer och raketramper i byn (riktade mot Finland, 70-80 km bort). Välfärdsflyktingar?

Att vi i Finland har ett regeringsparti (Sannfinnarna ...) som öppet ifrågasätter och hånar flyktingar, är smaklöst (de kallar flyktingar som nu strömmar in för välfärdsflyktingar).

När ett land slås i spillror, är det ju ett tvärsnitt av samhället som drivs på flykt, oberoende av ekonomisk ställning. Få människor flyr frivilligt ...

Inlagt 2015-09-11 20:58 | Läst 1280 ggr. | Permalink
Intressant bildlösning till ett svårt ämne. Bra skrivet.
100 meter från mig bor en snart 80 årig man som flydde med sina föräldrar från Tyskland till Sverige under andra världskriget. Han vill gärna inte prata om det. Men jag har i alla fall fått veta att hans mor dog under flyktnatten. Hans far var tandläkare, och det tog honom 15 år i Sverige innan han fick börja utöva det yrket här!

Märkligt att vi svenskar har glömt att över 1 miljon (1/4 av befolkningen) av våra förfäder drevs till utvandring för dryga 100-140 år sedan pga svält och andra umbäranden.
Mycket fin bild! Vi står nog inför omvälvande förändringar, inte minst med tanke på Ryssland o Putin, må gott, LO
Jo att inte ställa upp för sina medmänniskor, både som individ och nation, när de har det svårt är nog något som kommer att följa de det berör som en kvarnsten om halsen genom livet. Jag har svårt att förstå Finlands inställning i detta, speciellt med tanke på dess egen historia och sina egna erfarenheter.
Fint skrivet Håkan!
-affe