En gammal favorit
Inför landning. Friskala, Åbo 13.9.2017 Foto: Håkan Eklund. Nr 256/365.
När jag betraktar denna mediokra tranbild, tagen på långt avstånd, påminns jag om illustrationer i "den gamla tidens" stämningsfulla naturfotoböcker, oftast i svartvitt.
En av mina finska favoriter, en naturfotograf som kan både skriva och fotografera (och som kan natur), är Jorma Luhta.
Hans första bok "Kurkimaa" (1980) som på svenska kunde heta Tranans land eller Tranland - är fylld med äkta naturkänsla. Då trodde man att tranorna skulle försvinna i och med att skogsbruket dikade ut myrar i en rasande fart. Tack och lov visade det sig att tranan är en anpassningsbar fågel; de har lärt sig häcka lite varstans - och överlevt den "nya tiden". De är allmännare än någonsin. Härligt.
Och Jorma Luhta har vid det här laget gett ut mer än ett dussin fina naturfotoböcker. Alla av hög kvalitet, några av mina favoriter (förutom den första) är en bok om pilgrimsfalk och en om tjäder.
Det är inte mycket som översatts av Luhta. Det är väl bara det som funnits i Camera natura. Men det räcker för att förstå skickligheten även i hans texter. Utan att försöka efterlikna hans sätt att fota så brukar jag säga att jag känner igen mig i hans bilder. Det är precis så jag själv vill se naturen. Även det lilla jag läst så är det även så med hans texter. ( även om det är väldigt lite ). Hans åsikter och beskrivningar av naturen råkar stämma så väl med mina egna. Såg ett You Tube klipp med H. Willamo där han berättar om en visning med Mats Andersson som han förmodligen såg för första gången, han kände igen bilderna och tänkte " fan det där är ju mina bilder". Så kände jag när jag läste Luhtas text i t.ex. camera natura 4 - 2001. Det var ju mina tankar om naturen och upplevelser han skrev. Tråkigt bara att inte själv kunna skriva.
Sten
Det är synd att så lite av dessa finska naturfotografers arbeten är översatta till svenska.
- hawk