Den första finska bok jag köpte var Levande vildmark av Urpo Häyrinen. Bilderna stod flera finska fotografer för. Sedan blev det Kurkimaa och Hautalas bok om hålbyggare. Det är inte många böcker som är så tummade som dessa två. Kan även idag plocka fram dom ibland. Tråkigt att inte kunna läsa dom.
Det är inte mycket som översatts av Luhta. Det är väl bara det som funnits i Camera natura. Men det räcker för att förstå skickligheten även i hans texter. Utan att försöka efterlikna hans sätt att fota så brukar jag säga att jag känner igen mig i hans bilder. Det är precis så jag själv vill se naturen. Även det lilla jag läst så är det även så med hans texter. ( även om det är väldigt lite ). Hans åsikter och beskrivningar av naturen råkar stämma så väl med mina egna. Såg ett You Tube klipp med H. Willamo där han berättar om en visning med Mats Andersson som han förmodligen såg för första gången, han kände igen bilderna och tänkte " fan det där är ju mina bilder". Så kände jag när jag läste Luhtas text i t.ex. camera natura 4 - 2001. Det var ju mina tankar om naturen och upplevelser han skrev. Tråkigt bara att inte själv kunna skriva.
Sten