Karl för sin hatt
Skuggporträtt- jag och hunden på morgonpromenad. Hirvensalo, Åbo 13.3.2013. Foto: Håkan Eklund.
Råkade se en del av sista avsnittet av ett dokumentärprogram om Olof Palme på teve för en stund sen. Kände hur emotionella vibrationer aktiverades när jag såg att det var Anna Lindh som pratade vid hans kista vid begravningen; med facit i hand kändes det synnerligen tragiskt. Tur att vi inte vet vad som väntar oss bakom hörnet ...
Nyheten om mordet på Palme fick jag och frun under ett party hos en ung släkting i Adelaide, Australien den 28.2.1986 när vi var på första semestern från jobbet på Fijiöarna (dit vi kom i november 1984). Det kändes helt enkelt overkligt att något sådant kunde ske i "trygga" Norden.
Det som jag bäst gillade Palme för var hans rakryggade hållning emot apartheid i Sydafrika; få vita europeiska statsmän var lika fördömande som Palme. Han konstaterade många gånger att det inte finns något mellanting, nån "mildare" form av apartheid, det var ovärdigt mänskligheten, det skulle bort! Helt och hållet. Tyvärr hann han dö innan han fick se slutresultatet.
Likaså gillade jag hans tuffa hållning mot diktatorerna i Europa (Grekland, Spanien, Portugal ...), också där fick han rätt.
Men jag gillade inte hans åsikt om kärnkraft, och en hel del annat - men en karl för sin hatt var han nog. Mera än många andra.
Nr 72/365.
Jag var nog mera oense än ense med Olof Palme, men resning hade han - och ett rejält avtryck gjorde han i historien. Jämför med dagens politiker som har sköldpaddans karisma.
Å andra sidan; jag brukade då och då träffa Finlands försvarsminister Wallin i gymmet (då när han var det; idag en ny), och växla en del åsikter mellan redskapen ...
- hawk