När man svänger ryggen till

Mot hamnen till. Åbo 22 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.

Var ute med hunden i gryningen, lät honom tassa omkring när jag ställde upp stativet för att ta några bilder. Jag var tydligen så fokuserad på fotograferandet att jag sen inte märkte var hunden var  på en stund (vi var på ett ställe där det inte finns biltrafik).

Sen när jag var klar och kallad på honom, var det både tyst och tomt. Ingen hund så långt ögat nådde. Jä ----- lar, tänkte jag. Som tur hade jag lämnat hundkopplet på, som lämnat spår i snön (bland en massa andra hundspår).

Och se, hunden hade stuckit iväg över isen till fastlandet (1/2 km). Det var bara att traska efter. Sen hittade jag honom i närmaste bostadsområde där en ung tjej med två flickhundar hade fått honom som sällskap ...

Vilket väderkorn en labrador ändå har. Och han viftade bara på svansen som om inget skett, förstod inte ens att skämmas ...

2013-01-22 20:04   Heléne Alklid

Vi fotografer har en förmåga att "glömma" allt runt omkring precis samtidigt som vi sätter ögat till sökaren! Konstigt, eller hur? =)
Ha en fin kväll!