FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Njutsamt


Från allén, Fabriksgatan 2, Åbo. 9.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Fotografer som också kan skriva är lyckliga människor. En sådan är Heikki Willamo (f 1952) som verkat som naturfotograf, författare och redaktör sedan 1982. Han har hunnit med många böcker, som alla hållit en mycket hög klass, både text- och bildmässigt. Den som kan ta bra bilder och skriva bra skapar en helhet som känns äkta. Och Hekki är en ordsnickare av guds nåde; hans språk är vackert som lyrik.

Heikki Willamos  nyutkomna bok som kort och gott heter "Skogsåret" är inget undantag, en härlig bok! Allt stämmer. Och för en gångs skull är det sådant papper och ett sådant tryck att hans mörka bilder (nu i svartvitt) kommer till sin rätt. Tidigare har han föredragit ett mjukare papper, som aldrig gett rättvisa åt bilderna.

Att boken också utkommit på svenska är rätt ovanligt för finska förlag som ger ut naturlitteratur; förlaget Maahenki är att gratulera! Heikki W som i tiden studerat i Umeå kan bra svenska, och har tidigare gett ut boken Hökskogen som kom ut i slutet av 1990-talet. Den hade han själv skrivit på svenska, med hjälp av kompisen Rolf Oinonen - som nu står för översättningen av denna bok som på orginalspråket heter "Vuosi metsässä".

Heikki jobbar projektvis, sätter alltid ramar för ett nytt projekt - och så sätter han igång. Nu hade han bestämt sig för att tillbringa ett år i samma skogsområde, ta alla bilder under det året, och det har han nu inom två pärmar. Det är ett begränsat antal fåglar och djur och skogsmiljöer som han avbildat, men varje bild är ett konstverk, liksom varje textstycke.

Hela boken utgör en synnerligen njutsam upplevelse. Som jag ser fram emot att läsa noggrant, i lugn och ro.

Info om boken hittas här: http://www.maahenki.fi/kauppa_tuote.php?tuote=736

Idag blev det igen en lång dag framför datorn, instängd med allt material från "min döda fotograf" (Kaj Dahl) som jag alltmer önskar väcka från de döda - en kille som jag ångrar att jag aldrig tog kontakt med innan det var för sent.

För att fixa till en "dagens bild" (mitt årsprojekt) var jag tvungen att ta mig ut till gatan mitt på dan, vifta lite med kameran, och sen in igen ...

Inlagt 2012-03-09 21:38 | Läst 1347 ggr. | Permalink