Lycka i det enkla
Från Vanhalinnaberget, 8 januari 2012 kl.16.23. Foto: Håkan Eklund.
Lycka är att gå i vinterskog. Minus femton, knappa tio cm lätt snö, klarblå himmel och en sol som söker sig upp över Uggleskogen i öster. Så inleddes morgonens vandring med Buddy – vår åttaåriga labrador. I sin bok "Lycka. En handbok i konsten att leva" (1999) lär ju Dalai lama ut konsten att hitta lyckan i det enkla, i nuet. Konsten är enligt honom att lära sig upptäcka stunder av lycka, som kommer och går, kanske när man minst anar det. Konsten är att ta fatt i dessa stunder. Som i morse.
Det blev en trekvart i Alpskogen, den skogsbacke som ligger närmast hemtrappan.
Skogsbackarna har givetvis egna långa finska namn, som jag och fru Anita varken minns eller använder, vi har hittat på egna namn.
Alpskogen är mycket kuperad med rätt gammal skog, mest barrträd, i kanterna lövträd, också ädla. Från en bergskant har man bra utsikt över Långviken, som skiljer vår ö (Hirvensalo) från fastlandet. Och härifrån ser man till Åbo slott och en god bit in över stan.
I Uggleskogen, närmare Långviken, kantas södra skogskanten av stora gamla ekar. Här brukar ett kattugglepar häcka under goda sorkår, därav vårt upphittade namn. Jag har upplevt fina månljusa nätter i mars med spelande kattugglor i denna skogsbacke – ett härligt skådespel både för ögon och öron. Under den senaste superkalla vintern lyste kattugglorna med sin frånvaro; få ser hur det blir i år?
Gjorde en biltur upp längs Aura å i skymningen, hamnade plötsligt i grannkommunen Lundo och svängde in till herrgården i Vanhalinna. Kollade in landskapet från toppen av kullen, där det under järnåldern och 700 år framåt fanns en befästning. Ända tills Åbo slott byggdes på 1200-talet nere vid åmynningen, var detta det viktigaste försvarsverket vid Aura å. Sen gjorde landhöjningen sitt, och Vanhalinna låg småningom långt borta från havet. Och från den här tiden blev ju det som är Finland idag en del av Sverige, fram till 1808-09 års krig. Vi har ju varit en del av Sverige betydligt längre än Skåne ... (hur många är medvetna om det). Idag är vi förstås nöjda att vara självständiga; nära var det ju att vi skulle ha förblivit en del av Ryssland ...
Hann ta några bilder med kamera på stativ innan det blev alldeles för mörkt. Skulle jag ha kommit tidigare hade jag fått med en vackert röd kvällsky i väster.
Lundo är det svenska namnet för Lieto. Vägen på bilden är den ursprungliga "oxvägen/härkätie" till Tavastlands inre.
h. Hawk