Om bildtävlingar

Åbo slott by night. 9 november 2011. Foto: Håkan Eklund/BFF.

Ser i en FS-diskussion, om Magnus Lundgrens förstaplats  i tävlingen European Wildlife Photographer of the Year, att man förundrar sig över att norrmän och finländare oftare än svenskar tar hem priser i stora internationella naturfototävlingar.

Jag antar att det har en koppling till hur naturfotoförenings organiserade respektive länder är. I Finland finns det en stor nationell naturfotoförening (Suomen Luonnonvalokuvaajat ry) med 3000 + medlemmar. De skickar automatiskt ut ett stort antal prisvinnande bilder från den egna nationella "Årets Naturbild" -tävling till olika internationella tävlingar. Förutom att aktiva enskilda naturfotografer gör det. Hur norrmännen gör vet jag inte. Men där är ju BioFoto Norge en stor förening.

I Sverige har det väl aldrig funnits en nationell naturfotoförening, vad jag vet. Däremot en massa olika "kommersiella" och mer eller mindre prestigefyllda naturfotosällskap som själva kallar/väljer in sina egna medlemmar. Elitistiskt kan man kanske tycka, men de vill väl värna om sin marknad - kan jag tänka.

Trots att jag länge varit medlem i den stora finska föreningen (är medlem nr 37), faktiskt invald av en styrelse där bl.a. Hannu Hautala satt (som de slutet med för länge sen), har jag insett att denna stora förening där finska är föreningsspråket inte ger oss finlandssvenskar den miljö vi vill ha. Därför har vi bildat BioFoto Finland som har svenska som föreningsspråk. Vår ambition är inte att bli stor, utan istället satsa på trivsel och gemenskap.

Men det betyder inte att många av oss som är svenskspråkiga lämnat den finska föreningen, tvärtom. Vi som är tvåspråkiga gillar ju att röra oss mellan olika språkkulturer, den finska och den skandinaviska. Det är mångkultur. Men i princip är den stora finska föreningen bara intressant när det gäller tävlingen Årets Naturbild samt tillgång till en ytterst fin medlemstidskrift. I övrigt "drunknar" man ju i medlemsmängden ... Allt har ju sina sidor.

2011-11-10 15:16   walter-g

Blickar man bakåt i internationella fototävlingar så har,vilket du också säger, norrmän och finnar jämfört med svenska deltagare hållit sig väl framme.Jag undrar också hur det kommer sig.Jag har själv varit medlem i en lokal fotoförening,men gått ur den då jag kände att det för mycket var klubben för inbördes beundran., eller också var det kanske fel på mej ...

2011-11-10 19:09   Birdman

I Sverige finns ingen "Årets naturbild-tävling" så det blir nog rätt svårt. Jag tycker det istället verkar finnas ett stort ointresse i att delta, trots att det finns många som definitivt skulle platsa i tävlingarna. Ser vi historiskt så finns det flera svenska pristagare i de två större tävlingarna, men på senare år verkar intresset tyvärr ha dalat.

2011-11-10 23:29   Gun-Inger Arvidsson

Lycka till med er nya föreníng.

Tyvärr är det så att en del naturfotografer anser sig vara förmer än andra vilket jag aldrig förstått. Det är kanske fel men i Skåne har jag ofta känt det så.

Var och en som fotograferar har ett intresseområde. Sedan vilken bild som är båst beror helt på den jury som betraktar just dessa bilder.

Något som jag själv tycker är mycket viktigt är dokumentationen nära sig själv. Om samtiden för framtiden.

Men som du skriver allt har ju sina sidor exakt så är det nog.

Ha det bra
Gun-Inger

Birdman 2011-11-11 06:35

Blir lite nyfiken vad du menar med förmer än andra? Betyder det att man inte kan\vill tävla med sina bilder?

// Daniel

Gun-Inger Arvidsson 2011-11-16 22:09

Det har jag inte tänkt på så mycket. Men när du skriver det så är det nog så här i vart fall. Jag tänkte mer på att de ibland tycker det är enbart naturen som är viktig att fotografera. Likaså att när det är någon som så gärna vill vara med i deras olika "sällskap" blir de ofta nekade.
Jag vet inte vilka krav de har eftersom jag aldrig sökt in där själv. Jag har så stor spännvidd på vad jag tar bilder på.
Begränsningar finns. Jag har aldrig gillat ta porträtt inomhus. Likaså kan jag inte ta fågel/djurbilder för jag har inte den utrustningen.
I fjällen hade jag nog av att bära det nödvändigaste blev tungt ändå.
Önskar igen lycka till
hälsningar Gun-Inger.
Förresten jag hörde av en fotokompis i dag som varit i Vårgårda att där var en fantastisk bildvisning från Karelen. Du vet kanske vilken fotograf det var????