Lyxigt vid vägkanten

Lyxigt stopp vid vägkanten i Padise, Estland. 2.10.2011. Foto: Håkan Eklund.

Under de senaste fjorton åren har jag varit en flitig naturturist i den rika estniska naturen. Samtidigt har jag och mina medresenärer ("naturkursister") fått uppleva hur den unga nationen Estland utvecklats och förändrats, bokstavligen. Den sovjetiska ockupationen av landet upphörde ju så sent som 1991, när Estland återtog sin självständighet.

Ett obligatoriskt stopp på hemvägen från västra Estland (när vi tagit den norra kustvägen) har varit Padise kloster (endast ruinerna står kvar). Har vi inte tidigare under resan sett eller hört nötväckan, så brukar vi loggga in den här. Liksom härmsångare och annat intressant.

En skylt på klosterruinerna brukar väcka en insikt om historiens vingslag, texten berättar att den svenska kungen Magnus den 15 maj 1351 gav klostret fiskerätt till Vandaforsen, som idag omges av huvudstaden Helsingfors i Finland! Då, 1351, var området vid Vandaforsen kustnära "ödemark", och var Padisemunkarnas fiskevatten! Idag är Padise en liten "vägkantsby" i stillsam glesbygd, Helsingfors en sönderbyggd metropol vid Finska viken; så förändras historien genom seklerna. På gott och ont.

Vi har också sett hur herrgården intill klosterruinerna har renoverats, under en massa år. Nu är den i skick igen, och förvandlat till ett smålyxigt hotell. Också dess historia fascinerar: http://www.padisemois.ee/history/
Härligt att se hur ättlingar till de forna ägarna har kunnat ta över sina gamla egendomar igen!

Och för första gången bänkade vi oss på uteterassen med gott kaffe och god glass, till helt vanliga "finlandspriser". Sen var det bara 50 km kvar till Tallinn, och färjan hem.