FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Maltarapport 4


Nysskjuten eleonorafalk (mörk fas). Malta 25.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Det känns märkligt att fågelskåda i ett land där fåglar skjuts ner framför ögonen på en. I ett sådant samhälle har något gått verkligen snett, som här på Malta. Jag undrar om det är någon som har gjort en vetenskaplig studie över landets jägarkår, vad de egentligen har mellan öronen, hur de tänker och resonerar?

Idag filmade min rumskamrat när en bivråk sköts ner just när fågeln lämnade övernattningsstället vid kusten (Dingli), för att flyga över havet till Tunisien/Libyen (340 km till Libyens kust). En annan jägare sköt ner en eleonorafalk i parkskogen nedanför presidentens sommarpalats; en lokal ornitolog fick tag i den och tog den till hotellet där vi gjorde en officiell rapport som skall lämnas till polisen. Det var en långvingad och mycket mörk fågel, otroligt vacker. Jag tog en massa bilder på den. Egentligen var detta öde väntat. Falken har setts i området en vecka, någon sköt på den senaste söndag och den fick en liten vingskada. Dock tillräcklig för att den inte skulle orka flytta över havet; sånt klarar bara friska och starka fåglar av - som har ett tillräckligt energiförråd. Och har man en liten vingskada är det svårt att jaga och få mat ...

Jag var i morse ute med en dansk kille (som deltagit i dessa läger de senaste sex åren), en tjej från Kroatien och en tjej fran Skottland. Vi såg inte så många fåglar, men desto fler jagare. Förutom rovfåglar så har de ju inget att skjuta på, det maste ju vara frustrerande. Den som besökt Malta vet hur de små åkerplättarna ser ut på hösten, efter en lång het och torr sommar:  som stenöken. Och där mellan stenmurarna traskar dessa jägare fram och åter med hund o bössa, och det finns absolut inget att jaga, som kan kallas jaktbyte! Få av oss har sett en riktig vaktel (jaktbyte under hösten), jag har sett en enda turturduva (också jaktbyte) - that is all.

Alltså är det helt befängt att här finns 12 000 - 20 000 jägare, på två små öar! Medlemsantalet i jaktföreningarna är ca 20 000, ca hälften har licens. Det finns alltsa närmare 50 jägare/km2, om man räknar bort områden där man inte får jaga!, i normala länder 1-4, enligt dansken Ole. Nar jag kommer hem skall jag kolla vad vi har i Finland och Sverige. Här borde ju alla jakt vara förbjuden eftersom de inte har några riktiga jaktbara arter att jaga ... Eller så kunde de föda upp fasaner eller motsvarande, och jaga dem i skilda jaktområden. Som det nu är skulle det racka med max. 100 jägare pa Malta!

Min kompis från Finland klippte håret här på hotellet, och frissan berättade att de lokala är rädda för jägarna! Speciellt kvinnorna hatar dem eftersom de dräller överallt i de begränsade naturområden som finns, där de skulle vilja vara ute med sina barn. Men det är som i glesbygden   i Norden (när vargar, rovfåglar "försvinner"), många vet men ingen vågar säga något  - det är tystnadens och skrämselns taktik/strategi som råder. Här fungerar de som en välorganiserad maffia, och vet hur de kan skrämma folk till tystnad. På alla nivåer.

Några av våra team har blivit fotograferade av jägarnas spioner, och dansken som var teamleader i min grupp i morse  sade att han hotats på jägarnas webbplats, där de sagt att denna man bör få sitt huvud bortskjutet om han kommer hit på nytt ... Detta var för några år sen, och han fortsatter att komma; det är så dessa idioter skall mötas - med "norsk spirit", dvs att inte ge efter för ondska! Därfor är vi här!

Inlagt 2011-09-25 14:38 | Läst 2140 ggr. | Permalink
Jag följer din blogg med intresse, du gör det jävligt bra som är där och kämpar för fåglarna. Kör hårt.

Mvh
Richard
Svar från Håkan Eklund 2011-09-25 20:16
Hej, ja - har finns manga beundransvarda manniskor, som blivit hotade av jagare, med anda kommer tillbaka, ar efter ar!

h
Även jag följer med stort intresse din blogg och är full av beundran för erat arbete med att dokumentera jägarnas enfaldighet. Mvh / Ingemar
Svar från Håkan Eklund 2011-09-25 20:17
Det enda sattet att fa forandring ar via medier, att en bred massa vet vad som pagar, och i slutandan far politiker att reagera.

h