Maltarapport 2

Ett hus med en massa fågelfångstapparatur/atrapper på gården filmas, för kommande behov.
Nick (Malta), Jen (Skottland) och Gitte (Danmark). 23.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Fågelmördare, det är vad de maltesiska jägarna är! Hur många rovfåglar som våra team har bevittnat blivit dödade under en vecka har jag tappat koll på, mest är det bivråk, tornfalk och brun kärrhök  - eftersom de är de vanligaste ... I kväll lärde jag också att vissa jägare dessutom äter rovfågelkött, som de betraktar som en delikatess! Det lär dock höra till ovanligheterna.

I kväll har det varit stor uppståndelse, en jägare sköt en ormörn en bit norrom Mdina, alldeles framför näsan på dansken Kim Skelmose och två engelsmän. I morse var Kim och jag i samma team, då var det lungt (9 natthägrar och en bivråk:  inga skott hördes) - i kväll när Kim för första gången i sitt liv får se en ormörn, så möter den nästan genast döden - de hann titta på den några minuter. Örnen skrämdes upp (ur trädet) av några skolflickor som gick förbi, och då small det!  Ormörnen är sällsynt här på Malta, några per år. Den hade kommit in från Sicilien, fått syn på den lilla bergsryggen med den medeltida staden Mdina, landade för att vila ut och övernatta - men det skulle den inte ha gjort!!

Killarna hade sett en ung man med mobiltelefon följa örnen, och en stund senare small det! Klockan var 18.50 och det började bli  mörkt. Här ett pressmeddelande om incidenten: http://www.birdlifemalta.org/view.aspx?id=335

Kim som jag lärde känna i morse är ringmärkare, som bl.a. ringmärker Danmarks havsörnar, ett tufft jobb!

Jägarna på Malta är mycket välorganiserade, de håller hela tiden kontakt med varandra via telefon, och kommer det in något sällsynt inom skotthåll, då blir det rusning ... Och en stor rovfågel missar de inte; det enda som skyddar är att de flyger tillräckligt högt, och inte landar! Om de landar, har de skrivit under sin dödsdom!

Detta går bara inte att beskriva för vanligt funtade människor!

Trots att BLM-teamet fick polis till platsen rätt snabbt, blev det inget av det. En högre polischef kom nästan samtidigt, och avblåste sökandet efter örnen och jägarna ... han sade att de skall koncentrera sig på att skydda de som lever, inte den som redan är dod ... (det hade kommit in rapport om en örn till i området, som senare visade sig vara falskt ...).

BirdLife Malta gänget som känner poliserna visste att polischefen själv är jägare, och han ville väl skydda de egna! De vet också att en av Maltas mest ökända fågelmördare bor just här, nära stället där örnen sköts ner! Det ar så att man mår illa. När det gäller avifaunan så är inte Malta en rättsstat!

Samtidigt som detta hände var jag med BLM:s kampanjledare Nick (+ Gitte fran Danmark, Pia från Tyskland och Jen från Skottland) och smygfotograferade en fågelfångare nere i Delemara längst ute på Maltas sydvästkust. Vi hade ställt upp en tubkikare i skydd av aleppotallar och fotograferade via tubens starka förstoring. På gården fanns en massa atrapper av ljungpipare och turturduvor, i burar fanns levande lockfåglar, 3 killar satt ute på gården med sina hundar och bössor... När vi förstorade bilderna ser vi hur en kille spanar på oss med kikare; sen kom en Landrover och kryssade runt oss, och då fick man ju hålla andan för en stund ...

När vi åkte tillbaka fick jag köra, Nick satt hela tiden i telefon och fick dirigera teamen för att hjälpa med att spåra örnmördaren ...

I höst är det första gången i Maltas historia som de lyder EU-förbudet att sluta använda fällor för att fånga fåglar!! Och det är till stor del BirdLife Maltas förtjänst, som har flygfotograferat alla fågelfångstområden på de båda öarna och har fakta att komma med. Och i höst vågar inte Maltas regering utmana EU. Men kom ihåg: här får man fortfarande skjuta sånglärkor, en massa småvadare, alla våra trastar, starar etc. Helt lagligt! Detta är ett EU där den ena handen inte vet vad den andra gör.

Men fångstförbud kommer ju inte att avskräcka de mest härdade ... Därför försöker vi fotografera de aktiva fågelfångare som man känner till, för att vet hur de ser ut - och kunna följa deras förehavanden. Att vara fågelskådare på Malta liknar mer farlig underrättelseverksamhet; jämför detta med alla "kryssare" och "bongare" i Sverige och Finland, i trygga "folkhem", där fågelskådning ar en lek.

Det mest positiva med att vara här är att träffa en massa superintressanta människor från olika länder. Jag hade idag en lång diskussion med en dansk (journalist och fågelskådare) som på vårarna brukar åka från Malta till Sicilien för att fortsatta "kampen". Där finns det en lokal kvinna som under decennier ordnat antirovfågelskjutningskampanjer uppe i bergen, som burit frukt - nu är det bara några enstaka fågelmördare kvar. Som ung flicka var hon nära att bli våldtagen av rovfågeljägare, och då beslöt hon att starta sitt eget krig mot denna morbida hantering.
Men detta är en annan historia.