Hapsalviken klockan nollfyra

Haapsaluviken en måndagmorgon i juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det nordiska ljuset är bara så underbart. Just nu är klockan 23 och från mitt skrivbordsfönster ser jag en härlig grönska, blommande buskar, en ljus västerhimmel och det är alldeles lungt och varmt. Kom nyss hem efter en cykeltur runt delar av vår ö (Hirvensalo, utanför Åbo centrum).

Minns ännu hur exotiskt det kändes när vi kom hem till Åbo från de första fem åren i biståndsarbete nere i Söderhavet; jag kunde bara inte gå till sängs före midnatt, var ute och cyklade eller promenerade - och förundrade mig över ljuset och hur tyst det var i folks fina trädgårdar! Om det fanns folk hemma satt de inne och tittade på teve, men en stor del var ju ute på sina sommarstugor i skärgården ... I u-länderna är det ett annat ljudslandskap, där det finns människor, något som jag egentligen saknar.

Senaste måndag vaknade jag klockan nollfyra på Hotel Promenaadi i Haapsalu (Hapsal på svenska; här i området fanns ju som mest 10 000 estlandssvenskar innan Röda armén ockuperade landet) drog gardinen till sidan, öppnade dörren till terassen och njöt av färgerna innan solen gick upp. Hotellet ligger alldeles intill vattnet ute på en udde i staden (nästan granne med Aibolands museum som berättar om estlandssvenskarnas historia).

Satt en stund på terassen och bara njöt av stillheten och morgonljuset. Insåg att jag tyvärr sover bort det bästa ljuset varje morgon. Men vad göra när man inte kommer i säng förrän efter midnatt ...
Det är väl på dagarna man borde sova för att orka vara uppe under de ljusa och fina nordiska sommarnätterna.