Nästan som utomlands

Biskopsborgen i Hapsal, Estland. 3 juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

För mig har Estland alltid handlat om naturresor och -kurser under vår- och höstflyttning. Ett paradis för den intresserade. Mera sällan har jag åkt runt i Estland under sommar och vinter; nu blev det en kort "stadssemester" med fru, vuxen dotter + sambo (Tallinn-Tartu-Pärnu-Hapsal-Tallinn) och det gav mersmak. Så mycket att se och så nära; nästan som att vara utomlands (vi brukar ju inte känna att grannländerna är så värst mycket utomlands ...).

På hotellets innergård i Tartu spelades sommarteater, vi förstod inte mycket av språket - ändå blev innehållet rätt klart. Pärnus sandstränder påminde om Kanarieöarna, det var + 32 C och det fanns säkert 1000-tals människor på stranden. Och de strandnära delarna av staden är en pärla, en lisa för öga och själ,  liksom gamla stan. Och i Hapsal (Haapsalu) var det bara så mysigt och stilla. På bilden ovan kollar dotter Arlana in Ilon Wiklands förebild för Matiasborgen i Ronja Rövardotters värld.

Följande info är saxat från internet:
Ilon Wiklands (f. 1930)  är känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens omtyckta barnböcker, bland dem Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Bullerbybarnen, Lotta på Bråkmakargatan och Madicken.

Ilon Wikland föddes i Estland, men flydde under kriget till Sverige där hon alltjämt bor och arbetar. 23 år gammal lärde hon känna Astrid Lindgren som sökte en illustratör till sin bok Mio min Mio. Det blev inledningen till ett drygt 40 år långt vänskaps- och samarbetsförhållande, under vilket Wikland skapat persongestalter och skådeplatser till en lång rad av Lindgrens berättelser.

Förutom Lindgrens verk har Wikland illustrerat också talrika andra böcker, den nyaste år 2002. Boken Babianen i Munthes trädgård bygger på en text av Maarja Taalgre och berättar om den svenske läkaren Axel Munthe (1857–1949), som stödde svenska konstnärer och var bekant med bl.a. bildkonstnären Carl Larsson. Ett verk som har betydelse för konstnären själv är den biografiska boken Den långa, långa resan som kom ut 1995 med text av Rose Lagercrantz. Den handlar om den lilla Ilons resa som flykting från Estland till Sverige 1944.

I sina illustrationer blandar Wikland samman fantasi och verklighet. Fyra döttrar och tio barnbarn har inspirerat många av hennes persongestalter. Även estniska landskap framträder i hennes produktion; Matiasborgen, där Ronja Rövardotter bor, påminner om den gamla borgen i Haapsalu där Wikland växte upp, och i Sammeliböckerna ser vi de bekanta medeltida tornen och torgen i Tallinn. Förebilden till Karlsson på taket fann Wikland i hallarna i Paris, där hon såg en liten lagom tjock man i rutig skjorta och blåa byxor gå med en fruktkärra. Det var utan tvekan Karlsson på taket!