Malta 6 - värdefull erfarenhet

Malta blommar, sydspetsen (frihamnen till vänster, flygfältet till höger - vid horisontlinjen).
April 2011. Foto: Håkan Eklund.

Hemma igen efter en mycket intressant och minnesvärd vecka på Malta. Detta var första gången som jag var med i en dylik kampanj, och jag far gärna med i september igen; då skjuts än mer rovfåglar än under våren ...

Har nu laddat ner bilder, och satt in lämpliga på tidigare bloggar. Skall också försöka sätta in all "dots" på a-bokstäver, som fattades på Hotel Bella Vistas dator ...

Det var också mycket trevligt att lära känna fågelskådare från UK, Tyskland, Holland, Lettland, Bulgarien, Danmark och Malta. Personer som hakar på och gör allt för att skydda de flyttfåglar som passerar Malta på väg till sina häckningsplatser. Mest lyfter jag på hatten för de maltesiska ornitologer och forskare (veterinären inkluderad) som med jämna mellanrum skräms, hotas och utsätts för sabotage av jägare! Allt för att tysta dem.

Men med dagens värderingar, internet och globala världssamfund för nog de konservativa jägarna en hopplös kamp. De som borde skämmas mest är politikerna, som inte har ryggrad att sätta emot och se till att denna destruktiva nöjesjakt stoppas. Istället gör de allt för att lura EU-myndigheter, liksom CarlHaglund/Ålands landskapsregering gör ang. vårjakten på Åland, för att de åländska jägarna kunna fortsätta sin nöjesjakt också på våren, som är fullständigt sjukt.

På Malta gäller det vaktel och turturduva på våren (som i obegränsade mängder får jagas på hösten), på Åland gäller det alfågel och ejder (som också går att jaga på hösten). Och på båda ställen kör man med samma taktik - alla vet ju vilken klumpig och långsamt reagerande organisation EU utgör ...
Och på båda ställen är man oerhört känsliga för kritik och mediauppmärksamhet. De är båda turistöar, och de vill inte att destruktiv jaktkultur skall få störa turismen; de flesta "dumma turister" kanske inte heller bryr sig - är alla tysta så är det förstås bättre ...

Det största problemet på Malta är att jägarna skjuter på det mesta som kommer inom skotthåll, det har man tack och lov kommit bort från i Norden. Med vad som gäller tillåtna mängder av bytesarter och verkliga mängder nedlagda, kör Malta och Åland med samma system, dvs. det är jägarnas egna uppgifter som gäller, vad de ids rapportera! Det är ju omöjligt för någon att kolla vad som verkligen skjuts. Och på Åland har man alltså rätt att skjuta fler alfåglar på våren än vad som häckar i Finland, det kan väl inte vara rätt?

Annars. Det är att notera att den hänsynslösa fågeljakt som ännu pågår på Malta också har praktiserats i Norden! Läs t.ex. Gunnar Brusewitz i "Vårdagbok" (1964) när han skriver om hur de första sånglärkorna som anlände till Sverige sköts ned under 1800-talet, man tävlade till och med vem som hann föra den första till slottet, en tradition som upphörde först 1861.

Eller kolla in  jaktstatistik med byteslistor och utbetalad skottpeng på rovfåglar i gamla jägartidningar.

Det var ju till och med skottpeng på våra rovfåglar långt in på 1900-talet, allt från havsörn till tornfalk. Till exempel den ståtliga pilgrimsfalken fridlystes i Finland först år 1959, berguven fick året om fridlysning först 1983! I dag känns det ofattbart att tänka sig att man så länge fick döda rovfåglar och ugglor!

Men som sagt. Det är bara de som kan anpassa sig till nya tider och nya värderingar som överlever - på sikt. Gamla tiders fågelskådare studerade nästan undantagslöst fåglar med bössans hjälp, skulle de göra det än idag skulle det inte finnas några fåglar längre. Ornitologerna har anpassat sig; jägarna har ännu en bit att gå.

I nyaste numret (2/2011)  av BirdLife Finlands medlemsnummer "Tiira" finns en omfattande artikel om vårjaktskonceptet på Åland/SW Finland - där de kallar jakten för en stor internationell skam! Så sant.