De nya fågeljägarna

I  Uggleskogen, Åbo. November 2008. Foto: Håkan Eklund.

För 99 år sedan gav Paul Rosenius ut fågelfotoboken "Min jakt med kamera" (167 s, 1912) som är en dyrgrip för alla naturfotoboksintresserade. Så här inleds boken,  som alltså kom ut 1912:

”Den gamla formen för jakt, den blodiga, kommer, tror jag, allt mindre att utöfvas. Framtidens jakt skall mer och mer blifva jakten med kamera. Denna vållar ingens död och ingens pina, och den låter lefva i tvåfaldig mening: jaktföremålet får behålla lifvet och får därtill ett andra, mer och mindre oförgängligt lif i den bild som gripit ett ögonblick af dess tillvaro."

Jag vet inte om han blivit sannspådd beträffande antalet jägare med jaktvapen, men beträffande jägare utrustade med kamera och teleobjektiv träffade han rätt. Det senare kom jag att reflektera över under ett bildskådarveckoslut med den finska naturfotoföreningens medlemmar (idag har föreningen 3000 medlemmar).

Trots att det syns allt fler kvinnor i bänkraderna och vid bildprojektorn är detta männens jaktmarker, och de jagar fåglar och storvilt - med kamera och tunga teleobjektiv! Detta kan härledas till mannens jaktgener; under största delen av människans existens har vi ju fungerat som jägare och samlare.

Dock är ju fågelfotografer och -skådare betydligt förnuftigare och mera anpassningsbara till nya och moderna förhållanden där hållbar utveckling är ledtråden och som kan njuta av jakt och uteliv utan att döda. Jägare med vapen för att döda har däremot stannat i utvecklingen; tyvärr. Vårfågeljakten på Åland är ett typexempel.

Men, efter att ha sett 1000 fågelbilder börjande man känna sig rätt matt ... Dock var Benjamin Pönttinens fjällugglebilder från den österbottniska slätten imponerande, tagna i vinter. Speciellt bilderna tagna med vidvinkelobjektiv och fjärrutlösare, med kameran uppe på det ladutak där den vita ugglan brukade sitta och betrakta motionsskidåkare som hasade förbi.

Mika Honkalinnas dokumentation om hur han skaffade fram bildmaterialet till sin nyaste bok om berguv var intressant, speciellt spännande är ju den berguvinvasion som skett i Helsingfors - där ett 10 tal par häckar uppe på hustak. Ett par har redan ungar, och kan ses från en "Skybar" i centrum.

Men visst fanns det också annat än fåglar. Personligen gillar jag att lyssna till Jorma Luhta, och se hans bilder. Han bjuder alltid på mera djuplodande tankar; nu pratade han om detta med att producera naturfotoböcker, också om de sorger, besvikelser och bedrövelser som ibland följer med. Och han vandrar alltid sina egna stigar, på sitt eget sätt. Inför varje ny bok sätter han själv ett antal regler, som han sen håller. T.ex. att inte fotografera från bil eller gömsle. Nu jobbar han med en bok om vidderna uppe i norr.

Det största ahaa-upplevelsen stod en fullständigt okänd kille för, Tommy Vikars från Närpes, som fotograferade med hjärta och känsla. Med dubbelexponering (Nikon), filter och fett hade han skapat de mest underbara målningar. Helt enkelt fantastiska! Trots att man inte skall sätta etiketter, så kom nog onekligen Terje Hellesö i tankarna. Dessa bilder skulle jag vilja se i ett galleri, i stort format. En kul detalj var det att Tommy som inte pratar finska (åtminstone inte inför publik) fick sitt anförande tolkat till finska och sen när programmet fortsatte sade "programledaren" att vi skall fortsätta på det internationella inslaget, och presenterade Philippe Fayt från Belgien som jobbar med en bok om de finska urskogarna (spillrorna alltså).

Alltså: tyckte "programledaren" att man är från ett annat land när man kommer från kustsvenska trakter i Österbotten? Jag är också en medlem av den populationen.

 

2011-03-22 22:03   anna.kristiansson

Tommy Vikars kanske är mer känd i Sverige än i Finland? Har följt hans bilder några år och han är helt otrolig vad han än tar sig för. Jag lobbar så gott jag kan för att få hit honom till någon av våra naturfotofestivaler och hoppas på en bok i framtiden :) Tommy och boken från ödehusen med Kai Fagerström, Risto Rasa och Heikki Willamo är nog mina största naturfotoupplevelser från Finland det senaste året. Synd bara att man inte förstår ett ord i boken. Men bilderna får tala för sig själv!

/Anna

Svar från Håkan Eklund 2011-03-24 11:36

Jag får erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om TV, men blev oerhört imponerad av hans bildkonst.
h. Håkan

2011-03-22 22:56   Thomas Jågas

Tommy är en mycket trevlig och spänande fotograf. Kanske är det som Anna skriver att han är mer känd "over here" än hos er.... Men ni har ju så många andra spännande fotografer...
Apropå Jorma Lutha och tolkning.... En av de bästa och roligaste föredragen jag sett på Vårgårda var just av Jorma med tolkning av Lassi. Det var en stor upplevelse att se Lassi ränna runt på scenen och imitera en av Jormas tjädertuppar..... Det var en stor show på alla sätt och vis!

Thomas

Svar från Håkan Eklund 2011-03-24 11:40

Ja, jag kan tänka mig att Jorma och Lassi var ett skojigt par. Jorma är ju inte precis social, och det säger han själv också - men på scen (på finska) inför publik tycks han trivas.
Framförallt håller hans böcker en mycket hög standard. Lassi är ju språkkunnig och social, en helt annan typ.
h. Håkan

2011-03-23 06:40   Christian Wackenfors

Hej Håkan! Intressant läsning o efter jag läst ditt inlägg så var jag inne på Vikars hemsida:)) Vilka bilder den killen tar! Massa känsla. Så det var en aha upplevelse även hos mig. Tack för tipset. Mvh Christian

Svar från Håkan Eklund 2011-03-24 11:40

Måste söka upp hans hemsida.
h. Håkan