Äntligen ett beslut

Skyltfönster i Åbo. Mars 2011. Foto: Håkan Eklund.

Jag kunde inte hålla mig. Steg upp på morgonnatten för att kolla omröstningen i FN:s säkerhetsråd; noterade det positiva beslutet - och tänkte: äntligen! Jag har så lidit med det libyska folket som fått utstå så mycket under ett "vansinnesstyre" och nu i veckor kämpat i ett sånt underläge.

Hur situationen nu utvecklas, blir verkligen intressant att följa. Men en förändring måste det bli; inte skall världen bara stå och bocka åt despoter som familjen Gaddafi, som är så vana att få sin vilja igenom via sina oljetillgångar.

Och jag beundrar det vanliga libyska folket som om och om igen i intervjuer säger att de hellre dör än återgår till Gaddafi-rules. Samtidigt förvånar jag mig över mediespråket som är så annorlunda än folkets eget: när libyer i opposition intervjuas kallar de sig för "freedomfighters", som jag tycker är korrekt, när medier sätter etikett är det rebeller som gäller ... en term som i sig har en negativ klang. Det är klart att de måste rebellera mot förtrycket, men ändå. Det gäller en folkresning mot en våldsregim.

Inte kallade vi vårt folk för rebeller när vi i Finland skulle kasta ut ryssarna 1917-18; våra män kallades för skyddskårister som i all hemlighet tränat vapenhantering i nybildade skyddskårer runt om i byarna, med vapen insmugglade från utlandet via skärgården. Alltså kårer för att skydda folket mot förtryck, en folkresning med vapen i hand; att  frihetskriget sedan förvandlades till ett inbördeskrig enligt klasslinjer - är sen en annan historia, när de "röda" slog sig ihop med ryssarna för att kasta ut "kapitalister och markägare".

Men friheten och sanningen vann till slut. Dock - folkresningar har sitt pris, oftast blodiga sådana. Men det energiflöde som sanning och frihet skapar, går inte i längden att stoppa. I de flesta situationer brukar sanningen vinna till slut. Trots att det kan ta tid. Sovjetunionens fall var ett sådant; folkresningarna i arabvärlden är en uppföljning. Vem och vad är nästa i tur?

Skall nu åka till de finska naturfotografernas årliga "Vinterdagar" i ; det kommer att bli bildvisningar, mingel och fotoböcker i tre dagar. Härligt! En lyx och en kontrast till allt det turbulenta och destruktiva ute i världen.

2011-03-18 23:13   Pia-kristina

Hoppas att sanningen vinner till slut i Libyen och , hörde även jag att Gadaffis motståndare kallades för rebeller även i våra nyhetssändningar. Det som händer i Nordafrika nu är historiskt och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bra och att folk får demokrati och frihet.
Med tanke på all islamafobi som växte fram efter den 11 september, kan detta kanske föra mycket gott med sig trots allt, hoppas jag i alla fall.

Svar från Håkan Eklund 2011-03-20 20:36

Kloka ord. Det är märkligt hur man kan känna så starkt för utsatta och förtryckta; oberoende hur det går i Libyen känner jag nu en stor lättnad att "världen" äntligen ställde upp med motstånd, mot det onda ...

h. Håkan