En tegelstensbok om björnar

Emil Wikströms granitbjörn framför Finlands nationalmuseum, Helsingfors. Foto: Håkan Eklund.

En verklig tegelstensbok är Sune Björklöfs "Björnen i markerna & kulturen" (2010) i stort format på 416 sidor som under hösten utkom på Gidlunds Förlag. En verklig bokpärla som innehåller det mesta som man kan tänka sig behöva veta om våra björnar.

Boken omspänner ett mycket brett fält: Om björnsläktet, om klassiska skildringar, om fysiologi och beteende, om jakt och jägare, om populationsförändringar och lagstiftning, om dansande björnar, om teddybjörnar, om kult, magi och riter, om konstens björnar, om björnen i litteraturen.

Ännu har jag bara ytligt hunnit skumma igenom boken, men är förstås mer än imponerad; tänk att någon har tålamod att söka upp allt det material som finns i boken! Samma författare har tidigare gett ut en dylik (?) bok om älgen (framgår det ur förordet), men den känner jag inte till.

För mig som i ett antal tidningsartiklar försökt få vanligt folk att hysa en gnutta respekt för detta fina och spännande däggdjur, har här fått en informationskälla av guds nåde!

Och det är alltid lika intressant att lära sig något nytt, t.ex. att det att björnen i Finland (kanske samma också i Sverige?) mycket sparsamt har avbildats i klippmålningar. Det anses bero på att björnen för finnarna var ett heligt djur och fick inte återges i bilder eller nämnas vid sitt rätta namn. Ungefär 300 noanamn på björn har dokumenterats på finska. Även i samiskan förekommer ett stort antal namn, liksom i svenskan.

I västra Finland pryds ett 20-tal kommunvapen med björnar. Fasadbjörnarna på Pohjolahuset vid Alexandersgatan i Helsingfors är en arkitektonisk prydnad, liksom granitbjörnen som vaktar Finlands nationalmuseum (se bilden ovan).

Alltså ett respekterat djur, som dagens naturokunniga generation sen blir paniskt rädd för, när unga oerfarna smånallar förirrar sig in i samhällen - ringer polis, som sen skjuter björnarna! Vi har massor med dylika exempel från de senaste åren; tragiskt!