Måste få mera

Sir Seretse Khama International Airport, 28.12.2010. Foto: Håkan Eklund.

Per Wästberg har fått grepp om mig. Först läste jag en av hans memoarböcker "Vägarna till Afrika" (2007) som hittades oläst i min bokhylla. Sen spårade jag upp "Afrika - ett uppdrag" (1976) i en hylla, en bok som jag delvis läst, men glömt. Läste halva natten, och jag är faschinerad: av mannen själv, av hans språk, sätt att skriva, sätt att tänka, sätt att handla. Inget under att han sitter i  Svenska Akademin (stol nr 12), ledamot sedan 1997.

Han var en av de första svenskar som uppmärksammade de svartas situation i Rhodesia (dagens Zimbabwe) och Sydafrika, som behandlades på samma sätt som Stalins slavarbetare i Gulagarkipelagerna. Ett problem som få vita brydde sig så mycket om ute i den "vita världen", som Wästberg med stilistisk pregnans och stringens dokumenterar i sina böcker. Och han tillbringade långa tider i Afrika, hjälpte också till helt fysiskt, som en fullfjädrad underrättelseagent ... Utvisades från de flesta länder han skrev om.

Och nu vill jag ha mer. Kännar att jag ändå vet alldeles för lite om ämnet.

Jag vet att jag ägt boken "En dag på världsmarknaden" (1967), men hittar den inte. Kanske har jag gett bort den. Minns bara att jag imponerades av hans sätt att skriva. Idag måste jag till biblioteket och söka fler Wästberg böcker

Nu med facit i hand är det superintressant att läsa om brytningstiden, när de flesta afrikanska kolonier lösgjorde sig från sina vita kolonialherrar. Ny börjar jag förstå några speciella situationer vi var med om i Sydafrika 1993-94, vi var på semester från Botswana, körde omkring i vår Volvo 940 (som ingen sett i landet ...) med vår tre barn, två bruna och en vit (flickorna adopterade på Fiji Isl). På flera ställen där vi övernattade kom en del av den svarta personalen ut och tog farväl när vi checkade ut, ropande God bless you .... De var så svältfödda på att se vita som accepterade färgade, i sin egen familj!

.

2011-01-08 13:08   RHelena

Nog att man vet vem Wästberg är, men allt detta är nog inte lika känt. Borde ta itu med hans verk jag med, kanske kan det bli i år då ett av mina nyårslöften är att läsa mer.

Att själv ha valt att vara en "blandad" familj är ett bra bevis på tron att vi människor har lika värde.

Svar från Håkan Eklund 2011-01-12 08:48

Läs Wästberg, han är en av de få som kan skriva sakprosa på ett litterärt sätt där han blandar reportage med analyser och det självupplevda - på ett synnerligen trevligt och tilltalande sätt.

För en som jobbat många år i u-länder har detta med hudfärg ingen betydelse, det är människan "under huden" som gäller. Synd att så många inte förstår det i dagens s.k. upplysta samhälle.

h. Håkan

2011-01-08 14:05   Arne Bivrin

Fantastisk bild, Håkan!
Läsvärt som vanligt, jag behöver leta upp Wästbergs bok.
Vi-och-dom-samhällen överlever inte i längden.

Svar från Håkan Eklund 2011-01-12 08:51

Men det var nära att bilden blivit otagen. Planet var försenat med en timme, vi satt och tittade på damen i fråga som putsade rena glasytor ..., hon hade börjat långt till höger, hållit på en halvtimme, när det plötsligt slår mig att där är ju ett intressant motiv. Jag hade ju kameran nära till i handbaggaget (hade tänkt ta bilder från flygplanet), tar upp den och hinner få några bilder just innan hon är klar ...

Ja, läs någon av PW:s Afrikaböcker, de är läsvärda!

h. Håkan