Wästbergs Afrika

Vid Chobefloden i norra Botswana. 24.12.2010. Foto: Håkan Eklund.

Efter hemkomsten från senaste Botswanaresa har jag börjat reflekterat över mitt Afrikaintresse och hittar i bokhyllan min första julklappsbok till flickvännen Anita, julen 1976. Det är ett stort bildverk på finska (troligen var ändå boken för mig ...). Sen börjar jag förstrött bläddra i Per Wästbergs bok ”Afrika – ett uppdrag” (1977) som jag köpt 1.1.1979. Då hade jag varit gift med Anita i tre månader.

Jag har minnen av att jag sökte ett antal u-landsjobb i Afrika i slutet av 1970-talet, men nobbades vid varje försök; jag hade ju ingen u-lands erfarenhet. Istället blev det resor i USA och Canada i början av 1980-talet, och sen första u-landsjobbet i Söderhavet 1984-89. Hemkommen (= nu med erfarenhet) nappade det med Afrika. Först korta uppdrag i olika länder, sen två år i Botswana (1992-94) som egentligen var ett sju-års projekt. Men ekonomikraschen i Finland 1993 förstörde dessa fina projektplaner.

Men tillbaka till Wästberg. Inser att jag antingen inte läst hela boken, eller så har jag bara glömt. Hittar nämligen hans kapitel om Botswana som är synnerligen läsvärt, både innehållsmässigt och litterärt sett. Wästberg är ju en ordhantverkare av guds nåde!

Men det som får mig att höja ögonbrynen är följande rad mitt i kapitlet: ”Patrick van Rensburg är näst president Seretse Khama den kändaste och mest omdebatterade personen i Botswana.”  Och sen följer en lång utredning om Rensburg som blev pionjär inom utbildningsväsendet efter att ha blivit utkastad från sitt hemland Sydafrika (han jobbade ett tag med Wästberg i London, de bojkottade apartheidregimen i RSA ...).

van Rensburg, ja, jag jobbade ju med hans son Thomas på Botswana College of Agriculture! Vi var närmaste kolleger. Världen är liten! Och visst har jag smuttat öl med självaste pappan en varm kväll i Gaborone med fina världsförbättrande diskussioner. Men att han var så känd, visste jag inte då.

Så många minnen som bara väller upp: jag minns natten när Thomas och jag körde från ett ökenområde i södra Kalahari, där vi tältat i fullmåne bland högljudda lejon och hyenor; på dan fick jag se mitt livs första pygméfalk. I fågelboken ”Birds of Botswana” har jag under bilden av pygméfalken skrivit: ” En hanne jagade från en acacia vid Mabuasehube Pan kl.08-09, 8.5.1993. Ute med Thomas van Rensburg, han tittade på gräs, jag på fåglar.” 

2011-01-05 21:17   Daniel Steen

Spännande läsning och intressant. Kul med tillbaka blickar och minnen för dig.

Helt okej ställe att vara på under julen. Har bara varit i Afrika en gång men har ett oerhört sug för fler resor alt arbetet där.

Mvh, Daniel

Svar från Håkan Eklund 2011-01-06 13:32

Hej Daniel, jag kollade in dina Tanzaniabilder - superfina! Just nu har jag igen fått Afrikafeber, dvs. mersmak på att åka ner på nytt. Så mycket att upptäcka och uppleva.

mvh Håkan