FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Björn i hällregn


Björn i hällregn. Rahkasuo, Kuhmo, augusti 2008. Foto: Håkan Eklund.

När jag började fotografera, för ljusår sen, jobbade jag helt i svartvitt. Det blev många timmar i mörkrummet per år. Trots att jag inte längtar tillbaka till det slitet, eller kemikalieångorna - så känner jag att det svartvita sitter kraftigt förankrat i mitt bildmedvetande. Och jag lärde mig älska grovkorniga Tri-X förstoringar, de liksom hörde naturfotografin till. De skapade stämning. De kunde inte undvikas.

Fortfarande älskar jag också gammal naturfotolitteratur där bilderna inte är så tekniskt perfekta som idag. Huvudsaken var att själva "storyn" i boken var medryckande och inspirerande, som kompletterade bildmaterialet. Eller tvärtom.

När jag plockar i bildmaterialet från senaste björnfotoresa så känner jag vibrationer från den analoga svartvita tiden när jag studerar bilder som tagits i jättedåligt ljus, antingen i tidig gryning eller strax innan nattmörkret drog ner ridån. Tekniskt dåliga bilder, men för mig frambringar de en speciell stämning.

Det är svårt att på bilden ovan förstå  att det är hällande regn, men effekten ger den gryniga Tri-X känslan som så länge var min vardag.

Ibland känner jag att många av dagens superskarpa och perfekta, bearbetade digitala bilder är fulländade till döds. Som ändå saknar något väsentligt. Trots allt.

Inlagt 2008-09-03 19:23 | Läst 7298 ggr. | Permalink
snygg gråskala...o bild...så spännande att se en björn IRL:))
/E.T
Gillar bilden, man ser verkligen att det ösregnar.
Måste vara en upplevelse att få se en björn i det vilda.

Mvh.
Fredrik
Håller med dig fullständigt om att den besjälade känslan har gått förlorad på något märkligt sätt med dagens extrema teknik-- det har blivit en slagsida, en fotografs tekniska effektsökeri höjs till skyarna istället för bildkänslan och få fram den stämningsfyllda närvaron genom att skildra det man man vill visa med sitt e-g-e-t seende öga och skapa en bild med sitt eget bildspråk.

Tekniken fixar allt sånt idag och alla bara ååååh---aaaaaaah och vavvv. Det är som de gamla målarböckerna där man kan fylla i redan färdiga fält och sen inbilla sig att man skapat alltsamman själv...

Din björnbild känns-- den är härligt levande, det går ej ens att jämföra med det överflöd av tekniskt skickliga motiv som jag också tycker har blivit fulländade till döds, tyvärr -.

Fortsätt fota och publicera mer såna bilder, det finns en liten men dock entusiatisk skara av fans som har ett sug efter dessa bilder med själ och hjärta.

Är ute i svamp och bärskogen just nu på svenska sidan där älgjakten är på g-- och jag tror att det är 7 st björnar man får fälla samtidigt just här i denna lilla regionen, tänk att det ändå finns så mycket björn här på bara armlängds avstånd, facsinerande.

Ser fram emot fler bilder från dina sv naturmotiv. Hälsningar Silja
Ja menar du har rätt och fel....det är riktigt att man riktigt ofta finner tekniskt perfekta bilder utan "story", att bilder blir bedömda mer efter teknik än innehåll- idag.
Men jag tror vi lever i ett sus av vetgirighet av vad den nya tekniken kan föra- och hoppas den med tiden kan tillföra något nytt.
Lixom CD-erna inte kan återge känslan i gamla repiga LPér- så har tekniken varit med till att rädda musik som annars gått förlorad i knaster och repor....