Allt skall inte vara lätt
Min skrivarlya. Hirvensalo, Åbo 11.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 42/365.
Alla som fotograferar svårtagna motiv, som kräver stora uppoffringar och förberedelser, vet skillnaden mellan det att vara producent eller konsument. En bild som konsumeras på några sekunder kan ha tagit veckor av arbete att få till.
Samma gäller skrivhantverket. En bok som man läser på några dygn, kan ha tagit ett eller två år att skriva.
Den som sällan skriver mer än mejl, eller möjligen korta artiklar, vet inte vad det vill säga att skriva en hel bok. Det kräver intresse, tid, uthållighet och passion.
En roman omfattar kanske 80 000 - 100 000 ord.
Min första bok (Samtal i gränsland) innehöll 79 300 ord och 116 bilder. Ett årsverke, i princip.
Många författare räknar med 500 ord om dagen som ett bra mål, som jag tycker stämmer rätt bra. Dividerar jag 79 300 ord med 500 blir det sju månader heltidsarbete, som passar in. Dock tog hela processen ett helt år, jag jobbar sällan hela dagar med att skriva.
En stor del av tiden går åt till att kolla källor, kolla detaljer, skriva om, formulera om sig, flytta om stycken, stryka, ändra - ibland kasta.
Jag har nu hållit på ett helt år med nummer två och fått ihop 35 000 ord. Jobbar nu i en betydligt lugnare takt än senast (frun blev då trött på mig, när jag isolerade mig i lyan ovan ...). Men då hade jag en tajt DL, och hade dessutom varit tvungen att slänga hälften av det jag skrivit, som jag inte tyckte funkade. Och då blev det bråttom.
Nu skulle jag behöva fixa 40 000 ord till innan sommaren. Att fixa bilder är i jämförelse a piece of cake, de flesta är redan tagna.
Det gäller att gneta på.
På 70-talet översatte jag juridisk text från svenska till tyska och fick då betalt per ord. Därför vet jag ungefär antal ord per sida. Men på mina skrivmaskinssidor fick jag skriva med dubbel radavstånd och skrivmaskinens bokstäver var större än dem i en bok. Detta betydde att inte så många ord fick plats per sida, vilket var en fördel, när jag tryckte fel, för då fick jag skriva om hela sidan. Jag fick inte radera för jag översatte för en notaris publicus och skrev på 80 gr papper med vattenstämpel. Tänk så lätt det hade varit om en dator hade funnits! Just nu skriver jag på en familjekrönika, men endast för mina barnbarn. Jag föddes ju i Berlin under kriget och växte upp under efterkrigstiden. Det är i alla fall inspirerande att se Din skrivarlya som jag även sett i ett tidigare blogginlägg. Mvh Wolfgang
Ja, vilken lycka att kunna jobba på en dator, så lätt att ändra och stuva om. Jag har skrivit många artiklar i tiden på vanlig skrivmaskin, och vet skillnaden.
I min första bok rymdes i medeltal 3100 tecken per textsida.
Värdefullt att skriva ned "sitt liv". Nu har jag i månader kämpat med att pussla ihop delar av livsöden beträffande farfar och hans två syskon som emigrerade till Amerika. Farfar kom tillbaka. Alla brev hade bränts när deras hemgård revs.
I min första bok har jag en långt kapitel om ett intressant livsöde kopplat till Tyskland, och andra världskriget. A long story.
- hawk
- hawk