Känns bra att göra insats
Första sparvuggleholken i hemmamarkerna. Norra Kimo 11.12.2020. Fick köra med 1000 ISO mitt på "ljusa" dan. Foto: Håkan Eklund. Nr 346/366.
Idag kånkade jag två tunga uggleholkar till skogs, och hur underligt det än må låta så var känslan en helt annan än att hänga dem i för mig fullständigt främmande skogar i södra Finland.
Här handlar det om mitt själslandskap (som tyvärr på många ställen far illa av skogsavverkningar och vindkraftverksetableringar - fy för den lede ...) där jag lärde mig fåglar i tiden. Minnesmarker. Och sen vet jag ju vems skogarna är, de har en helt annan "identitet" än de som jag numera normalt frekventerar i söder.
Än så länge är skogarna som jag når från från fritidshuset rätt intakta, och jag blev synnerligen positivt överraskad av att skrämma iväg en stor och ståtlig tjädertupp när jag från holken på bilden ovan passerade över ett litet hällmarksområde med tallar för att hänga nästa, i en grandunge nära ett kärr. Kan inte påminna mig när jag senast sett tjäder i dessa marker.
Under returen gick jag och pratade med far och son från granngården som röjde upp vindfällen efter höstens stormar, några hundra meter från sparvuggleholken (som de imponerades av). De gillar inte kalavverkningar utan hugger selektivt och tar ut virket med egen lantbrukstraktor med "skogskärra" o griplastare. Just så som bondeskogsbruket bedrevs tidigare.
Ekologiskt sett mycket varsamt.
Vi tog hand om en skadad ung berguv som vi matade med köttfärs och oxbuljong. Det lyckades dock inte.
Jag fick i alla fall med mig intresse för fåglar och lite kunskap om dem. Fåglar är sympatiska djur. Smarta och vackra.
Sten
Mvh
Fredrik