Vis av motgång

Win-win på vedbacken. Orsaken dock en helt annan. Pandros 9.12.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 344/366.

Ibland gäller det att hålla huvudet kallt, som igår kväll när jag i mörkret kom fram till fritidstorpet på farfars gamla gårdstun. Det var kallt i stugan, och då gäller det att göra ett besök i vedlidret. Men se - då gick det inte att öppna dörren! Stört omöjligt. Vi hade under hösten låtit installera en ny skräddarsydd dörr med nytt lås, men nu kändes den lika stadig som en betongvägg. Solid. Det råkalla vädret har säkert fått dörren att svälla, låset tycktes också ha påverkats - och den förblev stängd.

Och har man ett ekohus utan el och rinnande vatten och en massa annat bekvämt, då får man ta sig en funderare.

Jag har dock en benägenhet att kunna hålla huvudet kallt och försöka hitta på lösningar. Minns ännu ett "motivational tape" som jag brukade lyssna på i tiden som började med: "You got a problem? Good!" - som fortsatte med att då har man en utmaning att övervinna, som är en nyttig exercise. Som är så sant.

Tack och lov hade jag några vedklabbar inne som räckte att få lite värme för natten, och i en bra sovsäck klarar man sig hur som helst.

Men sen, inne i lidret finns mitt Trangiakök som jag kokar kaffe på (och annan snabbmat), där fanns motorsågen som jag skulle använda för lite vedjobb för nästa år, och alla verktyg som jag behöver för att få upp holkarna.

Ok, allt får jag kanske inte gjort, men tänkte att åtminstone ved måste jag väl klara av att fixa. Värme för kvällen o natten var nummer ett.

For till järnaffären och köpte en liten motorsåg, kan vara bra med en reserv i alla händelser, den jag har är rätt gammal. Och sen sågade jag en huggkubbe till ved som blivit kvar ute samt hittade några svårkluvna klabbar som blivit liggande under ett träd. Ingen kvalitetsved precis, men jag har gott om björknäver och får nog eld på rubbet.

De torkar nog upp i spisen om de får ligga där en stund, nära eld. Och ELD är det man behöver i ett primitivt system, som våra samhällen var för några sekler tillbaka. Då var elden nummer ett, som få människor idag ens reflekterar över. Nu har vi ju "eld" via elektricitet i olika former.

OCH, jag fick den spån jag behöver för sparvuggleholkarna, som jag hade glömt att fråga holktillverkaren om. Så nu blev också det fixat.

Nu har jag lärt mig följande: att alltid ha ett tillräckligt förråd med torr ved inne i huset + yxa och ett och annat till i verktygsväg.

Har nu parkerat mig i timmar framför brasan med en hög intressanta böcker; har jag sådana till hands - klarar jag mig hur länge som helst.

2020-12-09 19:08   mombasa

Ja, vedbrand och en yxa och gärna en motorsåg så står man sig. Man ska ha tre år i vedboden och ett till för käringen (obs, ett r = käring någon man håller kär)
Ligga framför brasan med goda böcker, det är inte utan att man blir lite avis
/Gunnar S

2020-12-09 20:04   Sten Björklund

Det var fin tjocklek på dom holkarna. Jag brukar ta det murkna från stubbar och lägga i botten. Hittar jag inget så blir det spån. Oftast är det talgoxarna som bygger och då är dom till brädden fylld med mossa. Plockar ut det gamla och fyller på med nytt. Den jag idag hittade med en fågel och två/tre möss lät jag vara. Vill ju inte ta bort maten för ugglan. Rengör nästa gång kanske. Sista åren har det varit lite mat i holkarna. Har haft några holkar med 30, 40 möss och småfågel i tidigare. Ska göra några nya men placera dom i en helt annan skog.
Sten