Håller med norrmännen
Så här industrialiseras vår natur, artikel ur senaste nr av norska Natur & Foto som fyller tio år. Text och foto: Kai Jenssen, Norge.
Om detta hade jag ett helt kapitel i min egen bok, "Samtal i gränsland" (Scriptum, 2019), om hur skogsmarkerna i mitt "uppväxtlandskap" Österbotten förvandlas till ett oigenkännligt industrilandskap. Torra hällmarksskogar är bra och stadig grund för de tvåhundra meter höga vindturbinerna, därmed förstörs de skogar som hittills fått vara lite mera ifred för skogsbruket eftersom de inte varit så produktiva för ekonomiskogsbruket.
Energiformen är säkert bra, men om dessa monsterparker placeras i hittills oförstörd natur, är priset mycket högt. Alltför högt. Vad finns sen kvar av vår natur om skogar, fjäll och kustområden fylls med vindkraftverksparker som syns på många mils avstånd? Dessutom blir de till ett riskabelt no-go-område pga de faror som propellerdjungeln för med sig: rotorblad som kan lossna, (har hänt några gånger i Österbotten), isbitar som flyger omkring, etc.
Jag lyfter på hatten för naturfototidskriften Natur & Foto att de tar upp detta ämne. Om våra fina naturfotopublikationer och -böcker enbart fylls med vackra bilder skapar vi en förljugen bild av den värld vi lever i. Också naturfotografer borde tänka som pressfotografer och lyfta fram olika hotbilder, sådant som behöver exponeras för den stora allmänheten. För att skapa motkraft, och diskussion.
Ett område som exploaterats för vindkraftverksparker är för evigt förstört (ett enormt vägnät, betongfundament etc.). Dessutom består rotorbladen i en turbin av 30 - 50 ton fiberförstärkt armerad plast, material som inte går att återvinna = problemavfall!
Fy för den lede ...
Sten
Det finns bara två alternativ: antingen minskar vi får energiförbrukning per person radikalt eller så måste vi begränsa antalet förbrukande människor på ett eller annat sätt. Det vi håller på med är INTE hållbart.
Vill skogsvännerna och naturmänniskorna behålla skogarna, så får man gå hem till folk och dra ur sladden, förbjuda nytt mobilköp varje år, reducera köttmängden på bordet till 1950-talsnivå, införa lagstadgad enbarnspolitik (inga som helst bidrag efter första barnet), och så vidare, och så vidare...
Lycka till. Får nu se hur det går i nästa val för förespråkarna för en sådan politik.
- hawk
Frågetcken.