Gul sänghalm

Gulmåra (Galium verum), Hirvensalo 15 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Jättebra fotoljus under morgonpromenaden med vovven; indirekt solljus som var precis lagom för växtfotografering. Fick igen ihop fem nya arter till mitt digitala "herbarium".

Gulmåran ovan, som doftar starkt,  är en växt som ofta förekommer i sagor och skrock. Under bronsåldern var örten helgad åt Frigga och Freja, kärlekens och fruktsamhetens gudinna. Den kallades då frejagräs och lades i sängen hos barnaföderskor för att lindra smärtor. Det nyfödda barnet fick gulmåra i sin vagga som skydd mot trolldom. Självaste Jesusbarnet vilade i sin krubba på gulmåra (enligt sägnen) därför har också växten kallats för Jungfru Marie sänghalm.

Under Linnés tid strödde allmogen gulmåra på golvet vid gästabud och  "aldrig något gästabud utan rus,  aldrig rus utan kiv och buller, männen blir ondsinta och kvinnorna kärleksranka av varm och rykande galium". Gulmåran kallades också för trätogräs och osämjeört.

Detta och mycket mera kan läsas om gulmåran i Hildur Krantz-Jensens bok "Vildblommor - strövtåg i blomsterriket" (1994).