Stationsnatt

Nattläsning på fågelstationen. Valsörarna, 15.10.2020. Foto: Håkan Eklund.

Femte dygnet med "nattskift". Eftersom jag är en utpräglad nattmänniska som älskar mörkret och tystnaden är det bara skönt att vara ensam vaken. En tid på dygnet när det finns tid att tänka, läsa, skriva - och som nu, försöka fånga pärlugglor. Det är för det senare jag kommit hit för.

Har i stationshyllan hittat ett antal årgångar av föreningen Ostrobothnia Australis årsböcker som jag sitter och läser. Jag blev medlem i föreningen 1966, femton år ung. Det kom att bli min "akademi".

Hittar mycket av intresse.

Detta är i sig en av mina många "produkter" som jag fått till stånd. Jag satt med i styrelsen och initierade årsbokskonceptet 1984 när föreningen fyllde 60 år och jag var den första redaktören. Sen fick jag projektjobbet för FN och hamnade nere i Söderhavet; dit for fem år. Efter det kom jag väl aldrig riktigt hem igen, alltså till Österbotten. Därför är det som ett stycke "komma hem" när jag är här.

Ett minne: när jag under vårt första år på Fiji (1984-85) ibland längtade hem, var det inte till hemmet i Kimo - utan hit till Valsörarnas fågelstation! Inte för att jag varit hit alltför ofta på den tiden, men tillräckligt för att associera detta med kamratskap, spännande fågelmöten, exklusiv miljö och mycket annat.

Och storlommarna som skymtar på årsbokens omslag är ritade av Gunnar Brusewitz när han besökte stationen i maj 1984, och fick uppleva ett ovanligt fint lomsträck. Jag hade varit på stationen några dagar innan; skulle ha varit kul att träffa GB.

Nu är klockan nollett (16.10), stängde näten. Bidde inget. Det blåser aningen för mycket. Dock stjärnklart och fint.

2020-10-16 14:44   Daniel Steen

Nät uppe för ugglor antar jag?

Bara en nattuggla vaken:)

Daniel