Vackraste stället i byn

Bruksgården vid Kimo Bruk. 3.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 277/366.

I en utpräglad agrar miljö som min hemby är, finns det inte mycket som i sig kan anses "vackert". Det mesta är produktionsinriktat, och ju större aktiva gårdar är, desto mera "industrialiserade" blir de. På gott och ont.

Det vackraste området har koppling till Kimo Bruk, grundat 1703, och var  Finlands mest produktiva järnbruk 1792. Det KB-märkta järnet fraktades med egna skutor från Oravais till Stockholms järntorg (finns i nuvarande Gamla Stan). Järnet exporterades vidare från Stockholm till övriga Europa.

Bruksgården på bilden ovan, i folkmun kallad herrgården, är huset där brukets förvaltare bodde. I parken runt gården finns en mängd ädla lövträd och utländska barrträd, som normalt inte växer vilt på dessa breddgrader. Här såg jag min första flygekorre i slutet av 1970-talet.

Någon stor herrgård i egentlig mening uppfördes aldrig i Kimo eftersom brukets ägare oftast bodde på annan ort. Då drevs bruket av förvaltare och bruksgården var såväl förvaltarens bostad som kontor. Endast 19 ägare har bott i Kimo och förvaltat bruket själva. 

Husets äldsta del är från 1700-talet, den byggdes efter den stora branden 1762. Bruksgården har byggts till flera gånger. 

Förvaltarbostaden ändrades och byggdes till under 1800-talets senare hälft så att den fick sitt nuvarande utseende. På 1960-talet genomgick den en grundrenovering.  Verandan som löpt längs nästan hela långsidan togs bort och ersattes med de två förstukvistarna. Inredningen moderniserades enligt dåtidens krav. 

Bruksgården har idag återfått gammaldags prägel, i och med att Stiftelsen för Kimo Bruk, i början av 2000-talet renoverade det anrika huset. Oravais Hembygdsförening har inrett huset i gustaviansk stil. 

I dag är bruksgården en beställningsrestaurang med plats för 100 matgäster; där hade vi sonens studentfest 2010 för släktdelen i Österbotten.