FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Övning ger färdighet

256
Efter hundra år i laduknut. Oravais 12.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 256/366.

Gjorde en utflykt till ett odlingsområde med en baktanke att kanske hitta någon art som saknas på årslistan: ex. pilgrimsfalk, hornuggla, en massa vadare, lappsparv, rödstrupig piplärka och så vidare.

Hittade en stubbåker i ett stort öppet område och började trampa teg upp och teg ner (inför hotande regnskur). Skrämde upp en enkelbeckasin, en stenskvätta, ett tiotal sånglärkor, sextio ängspiplärkor - och sen, en ensam rödstrupig piplärka! Bingo. Art nr 224 (sex kvar till målet).

Som alla förstår är det omöjligt att visuellt kunna identifiera små anspråkslöst tecknade tättingar som flyger förbi. De ser bara ut som mörka flugskitar mot en ljus bakgrund. Det enda sättet att ta reda på arten är att känna igen kontaktlätet. Något som skall tränas (via ljudinspelningar/finns massor på nätet).

Den rödstrupiges läte tränande jag metodiskt och intensivt för ett tiotal år sen (1996), tills det "satt". Den hösten lyckades jag plocka ut tre flyttande rödstrupar, från andra vanligare arter. Det handlar om hårfina nyanser som skiljer från ex. trädpiplärkans kontaktläte.

Vintern 1997 tillbringade jag sex veckor på jobb i West Kilimanjaro, bodde som enda vit på en avlägsen skogsstation. På kvällarna, efter att kursjobbet var över, vandrade jag ner till odlingsmarkerna för att titta på fåglar. Det vimlade av exotiska arter, en massa övervintrande nordeuropeiska/sibiriska arter. Ett ljudlandskap fyllt med okända läten. Tills örat sade: rödstrupig piplärka! Jag sökte med kikaren i en stubbåker och hittade en liten flock. Det kändes som en arbetsseger.

Inlagt 2020-09-12 14:35 | Läst 632 ggr. | Permalink