Rötter i myllan

Regnig kväll vid torpet. Pandros 22 juli 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 204/366.

Det är något speciellt med att ha fritidshuset på gammal släktmark. Här känner jag närheten till släktrötterna, både mentalt och fysiskt. I sig en unik plats.

Här på tomten åt vi födelsedagskaka i juli när jag fyllde fyra eller fem i mitten av 1950-talet, sittande ute på trappan till fars hemgård (idag riven). När pappa var 18 år lät han bygga ett eget hus nere vid landsvägen, som är min hemgård.

Sen dess finns det allehanda minnen, främst från olika typer av skördearbete när vi barn hjälpte föräldrarna. På en bondgård hjälptes ju alla åt, oberoende av ålder - åtminstone när jag växte upp och många arbetsskeden krävde manuellt arbete.

Flaskorna ovan har hittats i myllan när jag grävt i trädgården runt nuvarande fritidshus. Det är gamla medicinflaskor samt ett bläckhorn (till höger).

Och detta var ett av mina favoritställen för fågelskådning i slutet av 1960-talet när det fanns järpe nere vid gråalslunden vid bäcken (borthuggen), lavskrika inne i skogen en knapp kilometer österut, där det också fanns videsparv vid några sumpskogar. Idag hittas varken järpe, lavskrika eller videsparv, deras biotoper har förvandlats till tallplanteringar.

Några hundra meter från stugan hittade jag och kompisen första tornfalksboet 1965, med fem ägg i ett gammalt kråkbo. På den tiden hade man inte fattat detta med tornfalksholkar/bolådor.

Sånt dyker upp i minnet en regnig och halvmörk julikväll.

Hade idag rastande grå flugsnappare på gårdstunet, en art som jag inte sett av på hela sommaren. Också en kull med flygga ladusvalsungar satt en stund på taket och funderade.

Börjar redan bli lite av höstkänsla i luften.

2020-07-22 20:51   Khalad

Vackert och rofyllt och en fin text! Hälsningar/ Björn

2020-07-22 23:14   Joakim88

Fin text som Björn skrev. Hehe du e gammal du ;)

Kul med lite fågelbesök trots de fåglar som försvunnit från förr pga oss...

Ja nu är det höst i juli :/

2020-07-23 12:51   Daniel Steen

Härligt att ha ett ställe med så många goa minnen.

Daniel