Privatägandets förbannelse

Smålommens sjö. Vörå 23.5.2020 kl. 21.30Foto: Håkan Eklund. Nr 144/366.

Under kvällen gjorde vi en kort avstickare ner till en vacker liten skogstjärn där smålommen häckat i många år. Och vi trodde att vi kommit en marodör och vandal på spåret ...

Mitt lag hade då varit ute sen klockan 04, i Oravais Naturs årliga fågeltävling. Ett sätt att hålla koll på avifaunan i området. En effektiv snabbinventering av läget. Och det är mycket som får en att ge upp tron på människors klokskap. Idag är det storskalighet som gäller, och spåren förskräcker. Både det bebyggda samhället, odlingslandskapet och framförallt skogslandskapet börjar allt mera se ut som stryk. Luggslitet, nött och exploaterat.

Kalhyggesskogsbruket är förödande, och otroligt förfulande i detta stenrike (skyll på istiden). När tidigare mossbelupna och ristäckta skogsmarker som i generationer varit rätt slutna (bondeskogsbruket utnyttjade skogarna mycket varsamt) exponeras via kalavverkning, torkar och dör all mossvegetation. Och ett veritabelt stenhelvete exponeras. A long story.

Men tillbaka till smålommens sjö. En vacker stig leder till sjön. När vi stannade vid landsvägen såg vi en redneckpick-up parkerad inne på stigen. Och längs stigen låg det en massa nerhuggna unga träd, med en meter höga stubbar! Det såg ut som om en vandal varit i farten. Det avhuggna var placerat tvärs över stigen, att ingen skall kunna gå där. Nere vid sjön hade en björk barkats på flera meters höjd ... Till vilken nytta? Från ändan av sjön hörde yxhugg.

Idag fick jag höra att det är en markägare som märkt ut ett körstråk för en skogsmaskin, att hitta till ett skifte som skall avverkas intill sjön. Så är det slut med denna idyll. Snart finns inte många kvar.

I detta område finns det alldeles för många hyggen redan, allt ser ut som stryk. Ok, visst, om femtio år är det säkert grönt och växande skog igen, fast egentligen inte skog - utan skogsekologiskt utarmade industriplantager. De har inte så mycket gemensamt med en riktig naturskog. De specialistarter som fanns i en naturskog, har då för länge sen varit borta. Att hitta en talltita i detta område är redan idag mycket svårt; en av de vanligaste skogsarterna när jag växte upp.

Ändå privatägandets förbannelse? Ja, här i nejden leder det till avsaknad av helhetsplanering, allt blir ett enda lapptäcke av hyggen. Var och en fixar sitt ställe som de själva önskar. Det finns ingen möjlighet att idka ett stycke samhällsplanering, att vissa områden kunde brukas effektivt, andra skulle reserveras för människor och riktig natur - och så vidare. Här är det pengar som gäller, att maximera uttaget, att ta ut det som finns. Till och med skogar som ägs av kommuner och församlingar är endast till för industrin, inte för skattebetalarna och församlingsmedlemmarna. De flesta människor är numera industrilakejer. Follow the money.

Man kunde kräkas.

När jag växte upp i samma område skötte bönderna sina skogar med varsam hand, liksom min far. Ingen kunde komma på den märkliga iden att man skulle hugga ner allt på en gång. Ändå fanns det fler barn i gårdarna då, än vad som nu är fallet. Nu vill ingen befatta sig med skogsbruk, allt arbete har delegerats till maskinentreprenörerna och med det har vi fått detta luggslitna och förfulade landskap som vi har idag i Österbotten.

Inget att vara stolt över.

2020-05-25 00:15   gorred

En väldigt vacker och stämningsfull bild som så bjärt kontrasterar mot din text...
Men jag håller med. Modernt skogsbruk utarmar vår värld i många avseenden. Och vi går miste om mångfalden, som är så mycket viktigare än vad man anar. Privatägande, kortsiktighet och avsaknad av samlad planering förstör naturen. Det är samma på svenska sidan. Och det är stundtals förjävligt!
//GöranR

2020-05-25 00:25   Sten Björklund

För säkert 10, 15 år sedan sa en kompis åt mig. Skit i att engagera dig, i längden är det bara du som mår dåligt. Dom kommer att hugga hur mycket du än bryr dig. Nu är jag där. Min hemmaskog på en kvadratmil är ett enda stenskrammel och ungskogar. Har aldrig varit med om en vår som jag inte varit ut alls.
Sten