Att man aldrig lär sig
Här i solstrålen spatserade tjäderhönan ... Har bilden kvar på näthinnan. Foto: Håkan Eklund. 21.4.2020.
Att man inte lär sig. Att alltid vara alert med avtryckarfingret. Att alltid vänta sig något bakom nästa krön, eller krök.
Som i går kväll, i skymningen.
Ja, jag hade kameran med 500 mm bredvid mig i sätet. Men, sen glömde jag mig och susade fram på skogsvägen utan att förvänta mig något att fotografera.
Satt bekvämt i bilen och lyssnade på dessa förbenade coronanyheter när jag plötsligt ser en vacker, präktig tjäderhöna plocka grus i en smal solstråle som sökte sig mellan träden och spillde ut över vägen. Framför näsan på mig. Skulle jag ha kört sakta, och varit alert, hade jag kunnat stanna på långt avstånd, och fått en bild. Troligtvis. Nu drog den sig försynt in i skogen, när jag kom körande.
Ok, nu är ju inte en bild av tjäderhöna det viktigaste (trots att det pärtar, ljuset var bra).
Utan vetskapen om att det verkligen finns tjäder i området, som jag försöker lära mig. Detta var 1500 meter från det ställe där jag tillbringade lördagsnatten.
Alltså finns det tjäder och spelplats. Men var? Området med lämplig biotop omfattar 300 - 400 hektar.
Idag bestämde jag mig för att aldrig mer ställa om fågelkamera i AF-S, jag gjorde det på några stillasittande sävsparvar, och när kärrhöken kom så blev det en 100 bilder utan kontinuerlig fokus. Hm, bestämde samma sak i förra veckan, då det hände något liknade
- hawk
Småningom leder det väl till nån typ av visdom.
- hawk
Sten