FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

I tystnadens kultur


Bokrecensioner, bland annat. Åbo 6.3.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 66/366.

Plötsligt har jag insett vikten av recensenter - och då inte i egenskap av konsument, utan som producent. Via dem, oftast är de proffs på litteratur, får jag en liten aning om hur min första bok funkar i verkligheten. Hur den förstås och uppfattas av läsare.

Jag har nämligen förvånat mig över tystnaden från läsare, och då menar jag sådana som känner mig, som antingen har köpt boken eller fått den i gåva (av mig). Ofta har jag gjort bokbyte med andra bokutgivare, senast med Mika Honkalinna. Men som sagt, just ingen säger något, varken buu eller bää ...

Det är väl normen här uppe i Norden. Underligt nog. Som långvarig medarbetare i olika dagstidningar är jag förstås van med detta, de enda gångerna jag hör något från läsare är när någon är förbannad.

På bilden ovan ett antal recensioner i finlandssvenska tidningar (Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Åbo Underrättelser) från tre olika landskap, de är till 99 procent positiva, som gläder. Det intressanta är att de alla tagit fasta på olika saker, boken har ju en viss bredd. Allt från vardagsmöten till djuplodande berättelser (historia, emigration) samt diskussioner om det som händer med vår natur. Den senaste i raden läste jag i Åbo Underrättelser nu på onsdag (4.3); den recensionen är en av de mest insiktsfulla, en som verkligen förstått innehållet och i texten lyckats plocka fram det mest vitala. Mycket proffsigt.

En av recensenterna hade efterlyst en bildredovisning, men hade inte märkt att det i början av boken står Text och foto: Håkan Eklund. Av bokens 116 bilder är 95 mina egna, resten har redovisats för med fotografens namn (bl.a. ur de intervjuades bildarkiv).

Tyvärr hade inte det lilla förlaget råd med varken lektör eller redaktör, jag fick sköta det mesta själv förutom att förläggaren vid manusantagningen läst igenom materialet - och kommit med några goda förbättringsförslag. Trots att jag korrekturläste tio gånger lyckades några stavfel slinka med, men sådant är svårt att undvika. Dock inget som påverkade innehållet.

I boken finns sammanlagt 80 000 ord. En författarbekant brukar räkna med att i medeltal producera 500 ord per dag - det skulle i mitt fall innebära åtta månaders skrivarbete, som stämmer rätt bra. För att utsätta sig för sådant, måste man vara rätt passionerad!

Inlagt 2020-03-06 21:29 | Läst 796 ggr. | Permalink
Hej Håkan.
Som jag förstår det, det finns en stor skillnad mellan vanliga läsare och så kallade professionella recensenter. Jag tror att jag vill jämföra dina läsare med de flesta medlemmar här på bloggen. Om man är läsare eller en hobbyfotograf, har man vel inte nödvändigtvis förmågan att granska litteratur eller komma med en mer djupgående bildanalys?
Grattis till din bokpublicering - tummen upp från mig.
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
Svar från Håkan Eklund 2020-03-08 19:42
Hej, nej - jag förväntar mig inte långa analyser av någon, bara någon kort kommentar om boken "funkar", eller inte. Men det är klart, många vill väl inte riskera att hamna i någon längre diskussion, som de kanske inte känner att de har lust eller kapacitet till.
- hawk
En tanke som plågar mig i sammanhanget, och som kanske är lite av en kulturell smitta, är känslan av att på ett sätt sakna språket för litteraturkritik; både som kritik men också positiva uttryck för uppskattning. Då det känns som att ett uttryck av uppskattning från en lekman liksom inte når upp till tillräckliga kvalifikationer - och istället riskerar att läsas som nästan nedlåtande, som om lekmannens upplevda omdöme mäter högre än skribentens, på ett sätt som jag har svårt att sätta ord på nu i ögonblicket. Eller att man genom att vädra sin uppskattning, eller kritik, får vara beredd på en djupdykning i ämnet och boken på ett sätt som få - andra än särskilt hängivna - är beredda på.

Mina tankar kring ämnet, dock vet jag inte hur väl dessa märkliga ängsliga uppfattningar resonerar hos andra.
Svar från Håkan Eklund 2020-03-08 19:44
Jag förstår ditt resonemang. Men redan en "tummen upp" - signal i ett mejl eller sms eller WhatsApp duger (jag håller mig borta från sociala medier ... förutom FS).
- hawk