Om att våga bjuda på sig själv
I pelarsalen, i skymningstimme. Riisitunturi, Posio, finska Lappland 25.1.2020. Foto: Håkan Eklund.
I kväll gjorde jag något som jag aldrig tidigare gjort i mitt rätt långa liv. Jag höll ett impromtu bildföredrag på finska, inför kunniga och kritiska finska naturfotografer.
Jag berättade om min debutbok ("Samtal i gränsland"), illustrerat med ca 40 bilder, som innehåller ett antal livsöden/-berättelser med natur som en röd tråd.
Av feedbacken att döma gillades mitt "utspel"; det lönar sig alltid att bara vara sig själv. Ota tai jätä/take it or leave it - brukar jag resonera.
Trots att jag pratar finska (och förstår språket mycket bra), är det ändå "broken Finnish" som jag talar; jag har ju aldrig jobbat på finska. Min fru har finska som modersmål, som gör att jag"lyssnar flytande" - hon lärde barnen finska, jag lärde dem svenska. Win-win för alla.
Men som sagt, det var en ny erfarenhet att inför publik hålla bildvisning på finska. Ihan kiva fiilis ...
Finska är svår, har försökt lära mig något men det var bara att ge upp. Enstaka ord kan jag, fåglar har naturligt fastnat och en del vanliga ord. Har man bläddrat i Vuoden luontokuvat och Kololinnut i 40 år fastnar alltid något.
Riktigt mycket snö däruppe. Kan se på FB att det är mycket aktiviteter i Kuusamo. När ni besöker Riisitunturi är det skidor eller snöskor som används då. Spelar kanske ingen roll vad.
Sten
Riisitunturi: det finns en upptrampad stig från P upp till toppen (inget högt fjäll ...). Skall man göra utflykter utanför stigen, gäller skidor eller snöskor. Nu hade vi flugit upp för ett möte, och tog inte sådant med. Men en bra promenad hade några av oss, men isande kallt ...
- hawk
- hawk
- hawk
Hälsn!
- hawk
- hawk