Kura skymning
I skymningen tänds ljusen. Pandros 16.8.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 228/365.
Den långa stunden av tätnande grådager här uppe i norr är ju förutsättningen för att kura skymning – sitta och tiga eller ägna sig åt förtroliga skymningssamtal. Eller tyst sitta och läsa en bok.
Jag kan tänka mig att det finns fler litterära nedslag i skymningsstämningarna här i Norden än i sydliga länder, eller i tropikerna, där det blir mörkt på en gång.
I gamla tider ägnade man sig åt sagor om sådant som man inte så noga kunde veta, bara ana sig till. Om otydliga och hemlighetsfulla väsen som skymtat som skuggor efter att man hade tagit in tvätten och haspat fähusen. En av de mest kända skymningssagorna är Astrid Lindgrens I Skymningslandet (1949). Skymningssagor (1936) är titeln på ett par samlingar av författaren Gustav Sandgren och Skymningssagor hette också ett barnprogram i Sveriges TV på 1990-talet.