Gillar uteliggare ...
Där mina duktiga "elever" huserade. Paljakmossen 5 maj 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 125/365.
Fortsatte sökande efter tjädrar på samma gamla spelplats som senast. Körde med sommardäck genom skurar av ymnigt snöfall som kom från havet. Men i skogen var det tyst. Inte ens taltrastar, rödhakar och trädpiplärka som senast, den 24.4. Till slut hittade jag spår i snön av en tjäder som släpat vingarna, ett gott tecken. Och förstås: just då hann snöskuren ifatt. Det var som om någon lagt ett lock över skogen, på nolltid var det halvmörkt och all eventuell spårning omintetgjordes. Ett nytt lager med våt nysnö lade ett täcke över markerna. Shit ....
Då var det bara att återvända till lägret där mina kursdeltagare hade tillbringat natten, och mått bra. Jag gillar människor med den attityd som dessa har, att man med bra utrustning kan övernatta ute i vilket väder som helst. De hade haft snöfall under natten, lyssnat till tranor, gäss, storspovar, ljungpipare från myren. Och ute på sin tuva låg sångsvanhonan och ruvade, med hannen nära intill. Där har de hållit till i minst femton år.
Skulle det inte ha varit för mina försök att hitta spelande tjäder så skulle också jag ha övernattat här, men eftersom tiden håller på att ta slut för tjäderspel, kände jag ett stort försök att forska vidare - som jag gjorde i morse, på ett helt annat ställe. Men den följetongen måste fortsätta nästa vecka. Vi är nu inne på årets 125:e dag, ännu har jag inte sett en enda tjäder.
Nu blir det ett kort avbrott; i kväll träffar jag frun på fint hotell i Vasa, hon är på arbetsresa hit upp till "karga Österbotten", som min gamla småskollärarinna sade, som kom från Nyland i södra Finland.
Hälsningar Lena
Sten
MvH
Johnny