Om den andra sidan i den engelska folkomröstningen hade vunnit, det vill säga att man skulle stanna kvar i unionen, hade då du och många andra talat för behovet av kvalificerad majoritet? Knappast – då hade det varit så bra med utfallet. Det är mycket vanligt att det talas om kvalificerad majoritet när en omröstning inte går den egna vägen.
Om vi glömmer bort krämarmentaliteten ett tag (det jämnar ut sig på rätt kort tid), så är man i England snart åter herrar i eget hus. Det har man alltid värderat, och när det blev hotat så drog man öronen åt sig.

Det stämmer inte att folk inte visste vad de röstade för. Företrädare för de som ville vara kvar i EU sade i klartext att Brexit innebar att Storbritannien skulle lämna den gemensamma marknaden och tullunionen. Detta var även brexitörer överens med dem om. Omröstning handlade om att vara kvar eller ej. Rätt enkelt.

Apropå att luras så menar jag att bägge sidor var lika goda kålsupare. Finansministern George Osborne sade att om folket väljer att lämna så skulle han införa nödskatter och nödskära i budgeten. Vad hände? Inget alls av detta. Pundet har fallit med 10-15% men antal människor i arbete är rekordhögt och arbetslösheten är låg. Ekonomin går helt okej. Angående företag som flyttar utomlands så är det klart att vissa gör det på grund av Brexit men det är andra faktorer som spelar in också när det gäller exempelvis Hondas nedläggning av sin fabrik i Swindon. Där menade man på från officiellt håll att Brexit inte hade nåt att göra med det hela utan en global efterfrågenedgång var den största orsaken.

Angående påverkan. Det är möjligt att Ryssland kan ha haft en påverkan och viss finansiering av lämnasidan vara möjligen lite tveksam. Men, motståndarna hade å andra sidan hela statsmaskinen att luta sig på och varenda hushåll fick statsmärkt propaganda ned i sina brevlådor om varför det var bra att stanna i EU. Obama var på vältajmat besök och sa att UK skulle bli sist i kön för att förhandla en handelsöverenskommelse. Nåt sånt har inte heller hänt.

Jag bor sedan 20 år tillbaka i Storbritannien och röstade för EU när det begav sig i Sverige. Jag ser fördelar med medlemskap och tycker att den historiska idén är bra. Men den utveckling som skett i EU de senast 20 åren med en "ever closer union" är inte odelat positiv anser jag. På sikt menar jag att det kommer att vara gynnsamt för Storbritannien att träda ur EU.

Kring Brexit hade jag till att börja med ingen speciell uppfattning i nån riktning men jag insåg mer och mer under debattens gång och särskilt efteråt att jag är en rätt övertygad brexitör. Och framför allt är jag imponerad folkomröstningen i sig som var den största i faktiskt deltagarantal men också procentuellt respektingivande (största på 25 år). Att folk trots all skrämselpropaganda faktiskt vågade att rösta för att lämna imponerar på mig och att avfärda lämnasidans majoritetsröst med påstående om att folk inte visste var de gjorde, att det handlade om främlingsfientlighet och rasism är direkt föraktfullt mot demokratiska val.

Här i Sverige så försågs demokratin med en mängd spärrar mot tillfälliga nycker. Tvåkammarriksdagen hade inte bara nackdelar. Remiss, lagrådsgenomgång och att man gör det lagrådet kräver är ett förfarande i gungning. Att grundlagen inte kan ändras utan ett mellanliggande riksdagsval är dessbättre kvar.

På nätet går det fortare. Anklagelse, dom och ett kvaddat liv kan gå på någon dag.