Vad vore livet utan bilder
Familjen Eklund i Gaborone, Botswana 1993. Foto: Håkan Eklund. Nr 255/365.
Hundar är kloka. Jag har kameran på stativ för att ta en familjebild i vårt Afrikahem, och hunden tittar förstås på oss - en kamera är väl inget att titta på? En död grunka; han undrade istället vad vi höll på med.
Hittade papperskopian i en "skolåda" idag när jag sökte bilder för ett bokprojekt. Våra Fijidöttrar gick i Svenska skolan (fru Anita var musiklärare och jag var viceordförande i skolans direktion). Sonen Robert var 2,5 år på bilden.
Det var härliga år (1992-94) i landet; massor med svenska biståndsprojekt (och norska o danska) och sen vårt finska skogsskolningsprojekt som jag jobbade med. Detta var ju året innan Mandela blev president i R.S.A., våra skandinaviska projekt var till för att minimera beroendet i randstaterna runt det rasistiskt vita Sydafrika.
När vi kom hem 1994 var det "lama" (finskt ord för verklig lågkonjunktur) i Finland, och vi var arbetslösa/snuttjobbade i många år innan allt ordnade sig.
Skolningsprojektet jag hade åkt till i Botswana skulle pågå i 7 år, som gladde mig när vi for. Sen blev det bara två år för att finska staten halverade alla biståndsprojekt pga lågkonjunkturen (delvis beroende på att den lukrativa ryska marknaden hade kollapsat i takt med Sovjetriket ...).
- hawk
- hawk
- hawk