Tog de värdefullaste för länge sen
Historia idag; finnbaren i Butte, Montana. Nov. 1982. Från tillfällig "utställning". Foto: Håkan Eklund.
När jag tittar igenom gamla bilder som jag hittar i "skolådor" i torpet (bilder som skulle förtjäna att publiceras i bok) inser jag att mina värdefullaste bilder tog jag för länge sedan, när jag inte visste så mycket om fotografering (kanske därför ...), men ändå ville så mycket.
Bilden ovan är från ett sådant projekt när jag (delvis också frun) helt frivilligt och utan betalt åkte runt i USA och Canada med Greyhoundbussar, stannade här och där för att kolla upp "emigrantspår".
Denna byggnad (Helsinki Bar & Steam Bath) var det enda som fanns kvar av "Finntown" i gruvstaden Butte; de kvarter där gruvarbetarna från Finland (och säkert andra länder också) i tiden bott, hade sedan dess slukats av ett dagbrott. Idag ett enda stort hål.
När jag och min unga fru (vi hade gift oss 1979) stegade in på baren en kylig vinterdag 1981, var finska det första vi hörde från gubbar som satt vid ett bord och smuttade öl.
Jag gick fram till bardisken, tittade bartendender stadigt i ögonen och beställde två öl på finska. Utan att blinka frågade han: "Tuoppi tai pullo?" (stop eller flaska). Först efter att han hade serverat började han fråga vem vi var. A cool man.
Bilden ovan tog jag vid mitt andra besök i Butte i november 1982 (ensam med Greyhound från N.Y.C. på väg till Vancouver. B.C), när jag gjorde intervjuer med tre änkor i Butte (två från Finland, den tredje var amerikanare som hade varit gift med en österbottning).
Själv hette bartendern och barägaren Ervin Niemi, var en tredje generationens finsk invandrare (som aldrig varit i Finland) med farfar från kuststaden Kaskö i södra Österbotten, men pratade ändå en perfekt finska. En lång historia.
Morfar hade en tid jobbat i Butte (runt 1920), mormors bror var begrav där (april 1919) och så vidare. En massa historier som jag ångrar att jag inte tog vara på när morföräldrarna ännu levde, som visste allt vad som fanns att berätta.
Men en del bilder finns kvar.
Fin historia.
Sådana resor genom USA görs inte så ofta idag.
Vi gjorde en resa rakt över 1980. Bilderna sitter kvar i huvudet, men inte för nästa generation.
Ha det gott
Bob
men pensionen kan kanske betyda tid för annat nytt värdefullt?
- hawk