Rötter

Till minne av farfar. I förgrunden ett stycke bokträ från Söderåsen, Skåne. Pandros 26.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 147/365.

Här på Pandrosbacken i kanten av Kimo ådal där jag nu sitter (ännu tills i morgon) etablerade sig farfarsfar Mickel (1840-1920) som bonde på ett utskifte som delvis skulle röjas ur ett kärr. Farfar Johannes (1884-1939) fortsatte som bonde och smed, och pappa Helmer (1927-2003) efter honom.

Jag skickades till Korsholms skolor för jordbruksutbildning för att i min tur ta över; far tyckte att jag var en bra kandidat eftersom jag trivdes i natur. Men skogsbruk lockade mer än jordbruk, som i sin tur tagit mig till ett antal utmanande projekt, också internationellt. Istället blev det yngsta brodern som tog över hemmanet; idag är det hans son som är duktig bonde på släktgården.

Jag är nöjd med fritidstorpet på farfars gårdstun, litterärt omnämnt i Evert Huldéns dikt ”Lördagskväll i Kimo” ur diktsamlingen ”Ådror i sten” (1954). Everts fru Ester hade vi ibland som vikarierande lärare på Kimo folkskola; deras son Lars blev i tiden en välkänd finlandssvensk kulturprofil
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Huld%C3%A9n); sonsonen Nicklas har varit min kollega på Åbo Akademi. Världen (i detta fall Svenskfinland) är liten.

De första raderna i Everts dikt går så här:

I byn skiner aftonsolen
på gårdarnas fönsterrutor,
Lassos, Fallback, Pandros.
Flickorna sopar runt knutarna,
kanske kommer det norrbaggspojkar i natt.