När vän blir fiende

En gång var skarven böndernas vän. Ur Vasabladet 2.9.2017.

I min senaste kolumn i Vasabladet (andra största dagstidning på svenska i Finland) skrev jag om en "skarvhistoria" där jag undrar hur många som känner t.ex. till att skitande skarvar en gång i tiden varit böndernas bästa vänner?

Jag berättar om den tyska biologen Alexander von Humboldt (1769-1859) som under en forskningsresa längs den sydamerikanska kusten (1799-1804) seglade  in i världens kanske rikaste maritima ekosystem; det kalla vattnet från Antarktis som kommer upp längs kusten var ju optimalt för fisket.

Humboldt noterade miljoner skarvar som häckade på isolerade öar långt ute i havet, där fågeldyngan lagrats sen hundratals år tillbaka. Tack vare dyngan hade Inkaindianerna kunnat bygga upp grunderna för sin civilisation och försörjt en befolkning på 12 miljoner. Eftersom det aldrig regnade i området blev dyngan kvar på marken; en guldgruva för en odlare.

Dyngan producerades av en skarvart som på svenska fått namnet guanoskarv (Phalacrocorax bougainvillii). Humboldt tog med sig prover av dyngan. Han antecknade ”guano” istället för ”quechua” som var Inkaindianernas ord för dynga. Skarvdyngan visade sig innehåll 13 procent kväve, 11 procent fosfor och 2 procent kalium och en ny handelsvara såg dagen ljus. Idag skulle specifikationen noteras som 13-11-2 NPK på en gödselsäck.

Från och med 1840 började britterna skeppa hem skarvdyngan till engelska bönder via handelshuset Gibbs & Companys. När deras monopolkontrakt med den peruanska staten gick ut 1846 hade de amerikanska bönderna upptäckt dyngan. Efterfrågan ökade snabbt, men de var missnöjda med priset, skarvdyngan kostade 50 dollar per ton. Amerikanarna gjorde därför allt för att lura Peru från deras andel genom att tömma fågelberg som de ansåg inte tillhörde landet – en alldeles för lång historia för en kolumn.

För att skydda de amerikanska dyngfartygen antog kongressen i USA i augusti 1856 ”The Guano Islands Act” som än i dag förpliktar den amerikanska flottan att beskydda utvinningen av varje guanoförekomst som inte tillhör någon annan stat; månne Trumpgänget känner till den lagen?

År 1872 tog skarvdyngshanteringen slut, efter att miljoner ton skeppats till Europa och Amerika. Diverse konstgödningsalternativ började dyka upp på marknaden och fosfatmalmen blev gradvis allt viktigare.

Idag tycks alla icke-naturkunniga hata storskarv i Sverige och Finland utan att förstå att skarvskit en gång i tiden betraktades en Guds gåva till idoga odlamän.

2017-09-05 15:11   Arne Bivrin

Och inte är det skarvar eller sälar som rubbar balansen i Östersjön.

Svar från Håkan Eklund 2017-09-05 17:49

- - - och bakom obalansen hittas människan.
Naturokunniga människor är det största hotet mot naturen, och de mest okunniga är oftast de största skrävlarna. Kanske någon borde börja ordna resor till fågelberg i Atlanten, att alla skarvskraja skulle få se och lukta fåglar på riktigt ...
- hawk

2017-09-05 15:59   syntax

Du låtsas i din kolumn inte om skillnaden mellan det ena och det andra. Guanon var en välsignelse för jordbruket när inga andra externa alternativ fanns för näringstillförsel. Produktionen av resursen störde inte heller bönderna då den försiggick på andra sidan jordklotet. Dessutom var skarvens kolonier här klippöar praktiskt taget utan vegetation och med litet intresse för någon.
I dag är situationen en helt annan. Utan att producera någon nytta, förstör skarven böndernas egna öar inom närområdet. Bonden av i dag skiter härvidlag i den nytta skarvar på andra sidan jordklotet åstadkom för över hundra år sedan - och det gör han rätt i tycker jag.

Svar från Håkan Eklund 2017-09-05 18:13

I en kolumn som får omfatta max 3000 tecken är det mycket man inte behöver "låtsas om", tack och lov.

Och förresten så är det inte fåglarna jag är intresserade av angående "skarvdebatten" (de sköter nog sitt) utan alla korkade människor som får en att häpna. När det primitiva i människan blottas, då vet man var man har den ena och den andra ...

Det märkliga är att det är så många som bryr sig om arter som blir vanliga, men tycks inte begripa att vi håller på att förlora många tidigare så vanliga INHEMSKA/övervintrande arter (ex. skogshönsfåglar, skogsmesar, ugglor) - detta också som en följd av människans spår i naturen.
- hawk

Arne Bivrin 2017-09-05 21:15

Är det den enda bevekelsegrunden för djurs existens, "att de producerar nytta [förmänniskan]"?!
Till vilken nytta jagas sjöfågel?

Hur stora arealer jordbruksmark är det som går till spillo (pun intended)?

Skarvungar är bl a en viktig föda för havsörnar. Det går inte att skilja ut en ickeinvasiv djurart utan att någon balans rubbas.

syntax 2017-09-05 21:18

Visst Håkan, människan är i mångt och mycket ett primitivt rovdjur - Prerdator Rex rentav. Jag tror att det är överlag och inte bara vissa individer.
Sedan håller jag helt med om att vi bättre borde uppmärksamma arter som har det svårt och minskar.

syntax 2017-09-05 21:24

Arne - det som i den passusen diskuterades var konstgödningen av jordbruksmark via guano - därav nyttoaspekten ur ett mänskligt perspektiv. Generellt har naturligtvis en arts existensberättigande inte ett smack med mänsklig nytta att göra. Elementärt min käre Watson - borde inte behöva diskuteras.

Jag glädjer mig oerhört åt den kraftiga återhämtningen på Åland av havsörnsstammen - bland annat för att dom så framgångsrikt käkar skarvungar, vilket jag menar är en icke önskvärd invasiv art.

Arne Bivrin 2017-09-06 06:22

@Peter: Jag missförstod din text om nytta, det var dock långt ifrån tydligt att det enbart handlade om guano.

Studier visar att skarvar funnits naturligt i Europa i tusentals år. Det är en flyttande fågel som rör sig fritt. Det har också visat sig att fågeln har mycket liten inverkan på fiskbestånd.

Svar från Håkan Eklund 2017-09-06 08:01

Jag har följt med denna debatt i decennier. Orsaken till att jag ibland använder ordet "korkskallar" för att beskriva en del aktörer är att de aldrig tycks ha en vilja att lära sig något om arters utbredning, arttillhörighet, orsak till expansion etc.
Denna underart (sinesis) av storskarv (som ni i Sverige kallar för mellanskarv) som trivs i sötvatten (eller brackvatten) finns hela vägen från Kina till västra Europa. Det är bara att öppna fågelböcker som presenterar fågelfaunan i nämnda länder/områden. I Finland har några pappskallar fått folk att tro (delvis med hjälp av en rikssvensk rabulist) att de är inplanterade. När det gäller arter som "skarv och varg" är det inte förnuftet som gäller, utan snarare känslor och någon underlig inbyggd vrede (?) mot en natur som inte "lyder" människor ...
Det mest skrämmande är att mediefolk matar folk med en massa "skit" och okunskap, och hjulet snurrar på utan att någon tycks lära sig något nytt. Jfr med den massa som röstade på Trump i USA, som inte kan processera och analysera fakta på egen hand. Folk tycks ju bara bli dummare ...
- hawk