Litteratur på tundran

En konstnär som alla inte gillar. Foto: Håkan Eklund 9.8.2017. Nr 221/365.

Jag har alltid gillat Bob Dylans enkla, men slagkraftiga musik/lyrik som alltid känt äkta och opolerat. En konstnär ut i fingerspetsarna som gått sina egna vägar och med det fått många fiender, när gamla fans inte gillat när han bytt stil, eller inte betett sig som han förväntats göra.

Eller sådana som genomgående betraktat honom som en skit.

De som jag träffat, som varit på hans konserter, har kallat honom just det - en stor skit ...

Därför har jag nu läst in mig en del; först läste jag hans memoarbok - och nu innan Grönlandsresan hittade jag David Daltons bok (ovan) som i detalj går igenom hans liv och hans konstnärliga produktion.

En mycket intressant bok om en intressant person. Det är ingen lättläst bok, men när det är enda boken som är med på en resa, utan konkurrens, blir det läsning av. Jag ångrar det inte.

Lika mycket som jag kommer att minns Dylan och hans liv, kommer jag att minnas var boken lästes: i Air Greenlands flyg över Nordatlanten, med pannlampa i tältet på tundran och i ett råtthål till Vandrarhem i Ilulissat.

--- down to the crossroads, fell down on my knees
Asked the Lord above, have mercy,
Save poor Bob if you please