Från kärret
Veronica longifolia. Strandveronika. Pandros 20.7.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/365.
På fritidshusets gårdstun ligger stengrunden till farfars bondgård, omgiven av en massa gamla prydnadsväxter. En del hade farmor helt sonika grävt upp från naturen och planterat runt huset, billigt och bra; växten ovan är ett exempel. Att den överlevt på denna torra backe förvånar mig, men ett litet bestånd fortsätter att blomma sommar efter sommar, alldeles intill stensockeln i norra ändan där det är skuggigt.
Strandveronikan växer normalt på frisk, fuktig och näringsrik mark, ofta längs stränder, vattendrag och ute på fuktängar.
De här blommorna hade farmor grävt upp från kärrmarker till utägor "uppe i skogen", vid "Tilibackkärret".
Jag har ytterst svaga minnen av höbärgning på detta ställe när jag var liten, ett ställe där det vimlade av bromsar, flugor och myggor ...
För att komma dit gällde en dålig och lång kärrväg genom skog och moras. Småningom övergavs odlingarna.
Det var i detta område som jag bland annat hittade en av mina favoritfåglar, videsparven, när jag blev intresserad av fåglar. De finns inte längre kvar; den biotop de gillade (sumpskog) har via skogsdikning förvandlats till virkesrika ekonomiskogar. Allt har sitt pris.
Hälsningar, Bjarne