En sommarnatt för länge sen
Minnesmarker i Joutsijärvi. 2.3.2017. Foto: Håkan Eklund.
Genast jag passerade bron idag kände jag ingen stället; måste bara stanna och ta några bilder. Vackert också på vintern.
Det är en lång historia, här i korthet.
Under ett antal år i början av 2000-talet hade jag en ivrig ornitologkompis i sonen Robert. Mellan 10 - 14 års åldern var det fåglar som gällde för honom (innan flickor blev intressantare ...) och vi gjorde många minnesvärda far och son-resor.
Sommartid 10-dagars utflykter med tält och Trangia upp genom Lappland till Varangerhalvön, vintertid dito i Andalusien (med hyrbil och lokala hotell).
Sonen var tävlingsinriktad och det gällde att hitta så många arter som möjligt under våra resor.
Här vid detta vattendrag i Joutsijärvi stannade vi en sommarnatt på väg norrut, vi hade under kvällen kryssat blåstjärt och lavskrika i Kuusamo, och när vi kom hit och såg buskmarkerna (mera buskar utanför bild på vänstra sidan) stannade vi för att lyssna in sjungande fåglar.
Och visst hittade vi sjungande fåglar, dessutom en som jag inte kände igen.
Det var midnatt och en fågel sjöng med klar röst i den täta lövskogen på västra stranden. Hur vi än försökte fick vi aldrig syn på den, och jag kände inte igen sången som innehöll en massa härmläten (rödstjärt, rödvingetrast, gransångare etc.). Till slut gav vi upp och fortsatte upp till Ishavskusten.
En vecka senare var vi på väg tillbaka, söderut. Jag hade inte tänkt köra denna väg, men så blev det. Vi hade i bilen diskuterade den okända fågelrösten och jag hade bett sonen att läsa högt ur fågelboken (Fågelguiden) om alla sjungande arter, hur sången beskrevs i texten (som inte är alldeles lätt ...).
Plötsligt läser han beskrivningen av rubinnäktergalens sång, en sibirisk art, och den passade ju perfekt på den vi hörde, tyckte jag. Sagt och gjort, vi beslöt att köra via Joutsijärvi för att kolla om den var kvar. Vi kom fram vid midnatt, det räckte inte länge innan vi hörde fågeln. Sen sökte vi den hela natten i snåren, utan att få syn på den, omringades av miljoner myggor.
Vi slog upp tältet, vilade några timmar och följande dag körde vi in till Kemijärvi och köpte en bandspelare ....
Följande natt började fågeln sjunga strax efter midnatt. Samma rumba på nytt, vi kröp i buskarna, kom nära, kunde spela in sången, men vi såg aldrig fågeln.
Väl hemkommen skickade jag inspelningen till Lars Svensson (som varit med och skrivit Fågelguiden) och svaret var att det ändå rörde sig om en rätt vanlig art .... trädgårdsssångare, som dock sjöng helt avvikande. En mästersångare som lärt sig imitera andra arter som den plockade in i sången, ett beteende som är vanligt hos en mängd arter, men kanske inte typiskt för trädgårdssångare.
Det otypiska var också att denna trädgårdssångare endast började sjunga efter midnatt, höll sen på till 08-tiden. Normalt är ju inte trädgårdssångaren en nattsångare, men här uppe i norr (där den inte är vanlig) tycktes den föredra den ljusa och svala natten.
Vi kände oss aningen lurade, men å andra sidan gav vi aldrig upp som vi var stolta över - och vi fick ett svar.
Hälsn!
- hawk
Hälsn!
https://www.youtube.com/watch?v=ORHy2Phe-6I
Sten
- hawk
Mycket men kanske...
Härligt med smultronställen och positiva minnen..
Gun-Inger