När lille Kalle tillfrågades om betydelsen av begreppet ”blandade känslor”, svarade han: Det kunde vara att jag drömmer att jag ser rektorn åka ut för ett stup på min nya moped.
Lite så känner jag inför Donald Trump. Å ena sidan är han en betänklig uppenbarelse, ibland rent förfärande. Någon slags ”Super Bert Karlsson”. Hittills har han inte visat sig värdig att tillträda som president i USA. Vi får väl se när han verkligen tillträder.
Å andra sidan var det rent roande att se honom fläska till den pösiga pressen. Massmedia brukar ju kallas för den tredje statsmakten – dessvärre har dom själva på många håll börjat tro att dom är den första statsmakten. Man hetsar och sätter igång illasinnade drev - och kräver sedan ett avancerat pudlande för att avblåsa drevet. Man bedriver agendajournalistik istället för att ägna sig åt det journalistiska uppdraget, med mera, med mera - olika slags propaganda alltså.
Rätt kul att se dem bli riktigt tilltvålade av en drummel som inte står dom själva efter.

Jag gillar alltså inte Donald Trump något vidare. Däremot gillade jag högeligen att se det liberal-globalistiska etablissemanget åka på (ytterligare) en förödmjukande valförlust. Det handlar om en nomenklatura som inte representerar majoriteten, men som har lagt sig som en blöt filt över västvärlden. En nomenklatura som med sina ständiga krav på tolkningsföreträde försöker sätta det fria demokratiska samtalet ur spel.